Öl

Jag kör vidare på min öl-filosofi. På bilagan... Det var ju liksom inte ens meningen att jag skulle gå ut igår. Men det blev fest och Bilagan. Med samma sällskap som ölade mig förra veckan plus några pojkvänner. Det blev faktiskt riktigt kul. Och det visade sig att alla som skulle ha varit på Söderhielmska var där också!

Men varför är det så att jag är en sån idiotmagnet? Jag sa hej och dansade en liten stund. Jag ska sluta säga hej och dansa. Speciellt till fd nästan familjemedlemmar som är singlar och tror att jag ska ta mig an dem och försöka förstå varför de är såna puckon. Det blir bara så jobbigt då. Jag ska sluta vara snäll. Jag har lärt mig det nu.

Det finns nackdelar med att leva som jag gör. Som när allt kör ihop sig på flera ställen samtidigt.

• Lägenhetens köpare får inte sin lägenhet såld.
  
• Söderhielmska såldes fem dagar innan vi skulle ha fest där. Ingen visste någonting. Festen blev inställd fast After Dark skulle dit. Hur får man ut information om vad som hänt till alla som tänkt gå?
  
• En vän försvinner spårlöst med all information och tillgång till pengar som ska betala skolans räkningar. Hur gör man då? Och vad har hänt?
  

Det löste sig. Allt löste sig (utom lägenheten). Jag kan allt. Nu är det helg och jag kan faktiskt vila!

Ont i magen, framtidsångest och vanlig ångest. Eller så är allt bra. Hur vet man egentligen? Jag kan allt. Men det är mycket nu. Och jag hinner inte med allt som jag vill. Hur vet man vad som är viktigast? Vart tog jag vägen? Hur kan jag låta mig dras ner av småsaker? Jag tänker för mycket. Kan man tänka för mycket? Jag hatar måndagar.

Ibland måste man släppa allt och dricka öl.

Nackdelen är huvudvärken som kommer dagen efter när man kommer på att man faktiskt har ett barn som gillar att umgås en lördagmorgon. Men jag behövde faktiskt komma ut. Och det var värt huvudvärken att sitta på Wasteland och skratta åt franska 50-talsögon och Jack Sugfisk. Jag är en hemsk människa. Men det var kul!

Jag tycker om min mamma.

Jag kunde inte låta bli att göra det här! Det är jag som baby, mangafigur, boticelli, modigliani och man. Hehe

Här gör man det :)

hihi

Det här är rolig läsning! Arbetarbladet är en kul tidning som dels hånar RFSL, dels hyllar oss. Och dessutom tycker de synd om oss då och då. Som David Jannati idag. Utan att ens ha tagit kontakt med mig för att höra hur det är. Men ja, jag förstår honom såklart. Efter GD:s artikel förstår jag. Jag och Söderhielmskas barchef (som blir totalsågad i artikeln) sa klart och tydligt att det inte är någon gayklubb, men det var förstås deras stora rubrik.

Nästa steg är att springa runt på alla klubbar i stan och be dem att samarbeta :-)
Hur kan de låta bli efter den här artikeln? hihi