Imorgon är julshowen. Och gissa hur många som engagerat sig inför den? Visst, mina fina och bästaste kompisar har suttit med mig hela dagen. Men annars... Jag tänker aldrig göra något liknande på den här skolan. Morr. Det räcker så. Annars börjar jag med långa meningar om "proffs" och andra självupptagna människor. Så - morr.

Min lärare pratade med mig om att leva för stunden idag. Jag tror jag ska börja göra mer så. Fokusera på här och nu. Men just nu vill jag att det ska vara imorgon eftermiddag. Då börjar min ledighet. Jag ska läsa böcker och träffa vänner. Då. Men det var fint sagt av henne.

Just nu har jag nätstrumpbyxor och väljer mellan turkos eller grön ögonskugga. Och ja! Jag hittade den svarta tyllklänningen!

Och du och du och du. Hur gör man egentligen?

Och jag sitter och funderar på min stora (eller nåt) show. Jag har bestämt mig för att försöka hitta en svart tyllklänning och en boa. Det borde bli bra. Och lite Mariah Carey. Och en massa smink. Och lite snygga repliker. Och jag önskar mig en snäll kassör i julklapp. Och någon som gör mitt specialarbete (skulle kunna vara kassören så det går åt mindre folk av mina önskningar) för jag har prestationsångest. Jag är arg på min lärare för han är för positiv och säger att jag kan ju allt. Jag vill att han ska utmana mig. Men jag trivs i kollektivet och annars är det mesta rätt bra.

Jag vill...

Jag vill ta bort allt elände som händer folk omkring mig. Det är för mycket sjukdom, olyckor och död.
Jag vill bara krama. Nävarna eller er. Nåt måste jag krama.
We can do it. Eller nåt. Jag förstår inte när världen blev så hård.

Lov

Det här att få några dagar ledigt. Att tillåta sig det. Upptäcka världen som finns där någonstans utanför skolan, jobbet och allt annat som man begränsat sitt liv till. Att inse att man faktiskt kan ha ett liv som inte leder till sinnesförvirring, minnesförlust, viktminskning och yrsel. Coolt. Hur gör man? Jag vill ha mer ledigt. Ledigt är skönt.

Så just nu tar jag mig några stapplande steg ut i den här ledigheten. Igår var jag och barnet på bio, Shrek 3. Idag på barnteater, "Fula Ankungen". Johanna och Maria spelade bra. Jag är så dum som bara jobbar hela tiden och slänger bort nya vänner som jag skulle kunna få. Slänger bort min egen unges barndom. Vi var på hennes gamla dagis efteråt. Hon är stor. När hände det? Var det nånstans mellan konferensen i Nyköping och Stockholm? Vi ses så sällan. Vid frukosten och några trötta timmar efter skolan. Tur att det finns lov, så vi hinner ses annat än helger. Jag gillar henne.

Allmänna Arvsfondskonferens i Hudiksvall

Där är jag nu. Sent på kvällen efter en otroligt inspirerande dag. Jag tror det var precis vad jag behövde. Just nu kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det var som var så inspirerande, seminarierna eller alla människor som jag träffat? Eller helt otroliga Glada Hudik-gänget? Det känns som ett enda stort virrvarr. Men nånting har jag ändå fått ut av det. Jag har så många idéer. Utan prestationsångest också. Det känns mest som möjligheter, saker som jag kan prova. Inte måsten. Försök.

Mest nöjd just nu är jag över att det har blivit sån spridning av ämnen. Jag kan känna mig otroligt trött på att bara prata hbt dagarna i ända. Det finns så mycket mer. Så mycket som också betyder något för att minska klyftor och andra orättvisor. Jag har täckt det behovet lite mer idag. Fått fler perspektiv. Fler ord på det jag tycker och vill utveckla. Fast ändå hamnade jag i en djup RFSL-diskussion med RFSL Nord på kvällen. Men den var bra.

45...

Joråsatten. Nu kan det bara gå uppåt, hoppas jag.

Jag förväntades ha hand om en temadag idag. Färnebogänget som jag träffade i måndags kom till min skola och hade workshops. Det hade nog blivit bra om jag hade tagit tag i det från början, men jag gick hem och vilade istället. Alltså fick jag fixa till listorna och ordna en massa. Jag är lite trött på trassel nu, inte ens datorerna i skolan fungerar. Men det var otroligt intressanta diskussioner och människor, vi fick t.o.m. till en hbt-diskussion mitt i allt. Min skola behövde det här. Imorgon ska alla få godis.

En av tjejerna som kom idag fick mig att minnas en person från länge sen. Inte alltför länge sen, men tillräckligt länge för att tro att jag hade glömt. Det var något med rösten, sättet att se på mig och röra sig. Fast ändå inte. Något sorgset i svarta ögon var det nog. Det tog mig tillbaka. Fast jag vill inte dit igen, orkar inte. Älskar inte, säger jag. Om man kan sluta älska en människa helt. Det var nog helt enkelt så att vi förändrades, förändras, förändrar. Jag är en annan. Jag vet inte vem den människan är. Bara det som är längst inne. Resten är nog någon annan nu, precis som jag. Jag vill inte ha det. Eller en del av känslorna jag hade då.

Snurrig i huvudet på ett hotellrum i Malmö.

Jag åkte hit igår morse, kom fram vid fyra, och hade en trött men underbart rolig dag med Lollo och resten av Dragonkings. Så skönt att släppa allt för en dag och bara vara. Jag lekte groupie, iklädd Dragonkings-t-shirt, och kastade trosor på scenen. Fördelen med att vara i en stad där man knappt känner någon alls är att man kan bete sig hur som helst utan att behöva bry sig om hur man kommer att bli bemött eller bedömd dagen efter. Jag kan känna att jag har en sådan press på mig hemma. Jag är alltid ordförande i RFSL Gävleborg, alltid någons mamma eller förebild.

Idag vaknade jag dock tillbaka till den ansvarsfulla verkligheten, gick till konferensen och har suttit och pratat utbildning hela dagen fram till nu. Det var väldigt intressant och inspirerande, inte precis allt som sades, det finns alltid saker att ifrågasätta och utveckla. Just det är väl kanske en del av syftet med den här konferensen förstås. Jag har börjat upptäcka att jag faktiskt vet och kan en hel del, börjat upptäcka åtminstone. I början när jag var ny inom RFSL var jag så förundrad över all kunskap och alla engagerade människor som samlades och vågade diskutera så mycket. Jag beundrade dem då. Hoppades att jag en dag skulle kunna bli lika engagerad som dem. Sen sket jag fullständigt i allt när jag upptäckte känslan av att jag inte hörde hemma. Det var nog då jag lärde mig att tänka själv. Jag tänkte på det idag, hur jag har utvecklats sen dess. Jag har varit med och tagit fram en del av det där materialet som presenterades idag. Jag ansågs vara klok nog. Och det är inte det enda jag gjort sen jag började tänka själv istället för att se upp till alla. Jag har åstadkommit massor. Fast jag tror fortfarande att jag inte kan. På tal om det avslutades dagen med ett beröm av Sören - "du skriver mycket bra". Inte mycket, men det var så skönt att höra. Beröm är bra.

Lustigt egentligen hur allt fungerar. Allt går upp och ner. Först tror jag att jag inte kan någonting, att allt bara är ett stort mörker. Och så plötsligt, när jag är där längst nere, så ramlar allting på plats. Jag samlar massor av kraft och tar över världen. Typ. Jag kan allt.

Det är galet.

På tisdag ska jag stå på Folkteatern och prata om queer. Lite ironiskt att det kommer samma vecka som jag hoppade av teatern i skolan. Men det kanske är så att man måste rensa lite ibland. För att inse att allt faktiskt går framåt. Återupptäcka hur bra man faktiskt är. För ibland hör man inte när alla runt omkring en säger det. Fast tack för att ni gör det ändå.

Intriger...

och jag orkar inte riktigt med det här. Också. Skulle jag ha fortsatt flirta med den där människan som stavade illa och hade taskigare meningsuppbyggnad än jag? Jag tackade artigt nej. Eller varför? Jag kan liksom inte hitta andra anledningar.

Jag gav upp teatern idag. Ger jag upp allt nu?

Statsminister

Igår pratade jag och en dödstrött Lisa om kvinnor i politiken, hur svårt det kan vara att lyckas osv. Jag hade precis skrivit ett skolarbete om Gudrun Schymans mänskliga värde. Alicia, den enda i rummet som uppenbarligen var vaken, satt och spelade på datorn i samma rum.

Lisa:
- Men Mona Sahlin har ju lyckats bli statsminister.
Jag:
- Ja det har du ju rätt i...
Alicia:
- Men... näe... hon är ju inte statsminister!
*skratt åt vårt misstag*
Jag:
- Men... vet du verkligen vem det är som är statsminister?
Alicia (självsäkert):
- Men ÅÅÅHHH! Självklart! Det är ju den där Fredrik Reinfeldt...

Jag underskattar mitt barn ibland.

Jag är så glad! Lite usel på att fokusera på tjocka Alice och lille Mr Iger bara, men annars glad. Fånigt glad. Men nån måste slåss på teaterlektionerna. Typ Anki?

Jag tänkte på vackra gamla minnen idag när jag sparkade i lövhögar. Det är något magiskt med lövhögar. Lövhögar i Gävle. De har så många betydelser. Den här lövhögen fick mig att minnas min första flickvän. Det var precis den här tiden på året och jag var så rädd och lycklig på samma gång. Jag kunde inte förstå att det var sant att hon ville hålla mig i handen. Att jag vågade. Hon. Hon med ögonen och allt som var så häftigt med henne. Och jag vågade knappt vara jag. Vi gick omkring i stan och jag vågade inte känna att jag ägde den, men jag visste att jag gjorde det ändå. Där, med henne. Som om allt log. Solen, träden, människorna. Alla log. Tills jag kom hem och blev allt som jag brukade vara. Slutade att nästan våga. När jag äntligen vågade, då när den första snön kom och gjorde löven gnistrande vita på vägen hem, då var det för sent. Men jag hade fortfarande den där känslan kvar. Av att allt log.

Jag kommer knappt ihåg vilket år det var längre. Bara känslan. Vi är helt andra människor nu och skulle förmodligen inte falla för varandra om vi träffades idag. Då var hon allt. Nu är jag annorlunda. Lustigt egentligen. Men ja, ett minne. Jag var nog 20-21. Typ. Ja, det var länge sen och hur tänkte jag egentligen då?

Öl

Jag kör vidare på min öl-filosofi. På bilagan... Det var ju liksom inte ens meningen att jag skulle gå ut igår. Men det blev fest och Bilagan. Med samma sällskap som ölade mig förra veckan plus några pojkvänner. Det blev faktiskt riktigt kul. Och det visade sig att alla som skulle ha varit på Söderhielmska var där också!

Men varför är det så att jag är en sån idiotmagnet? Jag sa hej och dansade en liten stund. Jag ska sluta säga hej och dansa. Speciellt till fd nästan familjemedlemmar som är singlar och tror att jag ska ta mig an dem och försöka förstå varför de är såna puckon. Det blir bara så jobbigt då. Jag ska sluta vara snäll. Jag har lärt mig det nu.

Det finns nackdelar med att leva som jag gör. Som när allt kör ihop sig på flera ställen samtidigt.

• Lägenhetens köpare får inte sin lägenhet såld.
  
• Söderhielmska såldes fem dagar innan vi skulle ha fest där. Ingen visste någonting. Festen blev inställd fast After Dark skulle dit. Hur får man ut information om vad som hänt till alla som tänkt gå?
  
• En vän försvinner spårlöst med all information och tillgång till pengar som ska betala skolans räkningar. Hur gör man då? Och vad har hänt?
  

Det löste sig. Allt löste sig (utom lägenheten). Jag kan allt. Nu är det helg och jag kan faktiskt vila!

Ont i magen, framtidsångest och vanlig ångest. Eller så är allt bra. Hur vet man egentligen? Jag kan allt. Men det är mycket nu. Och jag hinner inte med allt som jag vill. Hur vet man vad som är viktigast? Vart tog jag vägen? Hur kan jag låta mig dras ner av småsaker? Jag tänker för mycket. Kan man tänka för mycket? Jag hatar måndagar.

Ibland måste man släppa allt och dricka öl.

Nackdelen är huvudvärken som kommer dagen efter när man kommer på att man faktiskt har ett barn som gillar att umgås en lördagmorgon. Men jag behövde faktiskt komma ut. Och det var värt huvudvärken att sitta på Wasteland och skratta åt franska 50-talsögon och Jack Sugfisk. Jag är en hemsk människa. Men det var kul!

Jag tycker om min mamma.

Jag kunde inte låta bli att göra det här! Det är jag som baby, mangafigur, boticelli, modigliani och man. Hehe

Här gör man det :)

hihi

Det här är rolig läsning! Arbetarbladet är en kul tidning som dels hånar RFSL, dels hyllar oss. Och dessutom tycker de synd om oss då och då. Som David Jannati idag. Utan att ens ha tagit kontakt med mig för att höra hur det är. Men ja, jag förstår honom såklart. Efter GD:s artikel förstår jag. Jag och Söderhielmskas barchef (som blir totalsågad i artikeln) sa klart och tydligt att det inte är någon gayklubb, men det var förstås deras stora rubrik.

Nästa steg är att springa runt på alla klubbar i stan och be dem att samarbeta :-)
Hur kan de låta bli efter den här artikeln? hihi

ibland...

blir allting bara så jäkla bra! vår första fest på stan blev bäst!

Skolstart 2

Nu är det allvar igen. Fast ett rätt skönt allvar. Efter en helg med mer eller mindre ofrivilligt funktionärande på min gamla ridskola var det härligt att vara tillbaka på gamla Västerbergs och se alla solbrända människor igen. Vi blev sittande i någon timme utanför cafeterian, kedjerökte och pratade politik. Sånt är alltid trevligt. Jag gillar min klass, den är på riktigt. Inga uppblåsta karriärister, bara riktiga människor som faktiskt lever. Måhända att jag är en uppblåst karriärist då och då, men det visar bara vilken mångfald vi har. Imorgon ska vi knäppa kort. En skolkatalog!

A grät igår, hon ville inte gå i den där skolan. Men vi kom fram till en deal. Hon ska göra ut en sifferbok som de ska jobba med. Sen kan vi prata om att byta skola. Skolstartsångest. Hoppas jag. Men idag var hon gladare. Det verkar bli bra, jag berättade för läraren också. Fast det är jobbigt när allt inte går problemfritt. Allt blir ur balans då. Men jag tror att jag är en bra förälder, åtminstone ibland.

Skolstart 1

Idag började A i skolan. Hon är stor nu. Typ. Jag och J var med och skolade in. Av nån konstig anledning tror jag att läraren har svårt att greppa att hon har två mammor. Eller så har jag lyssnat för mycket på andra innan jag själv bildat mig en uppfattning. Fast jag fick förstås samma intryck i våras. Tja... Det blir som det blir. Vi har gjort det här förr. Det blir bra. Det är bara en sån underlig känsla att bli påminnd om att det faktiskt är såhär som samhället ser ut.

Andas

Jag försöker verkligen. Men snart är det slut på batterier i min mp3 och på måndag börjar A i skolan. Jag börjar nästa måndag. Ibland känns det verkligen som att jag skulle behöva klonas för att orka räcka till. Eller som att jag vill skrika och snurra så fort att jag exploderar och sprids bort i vinden och glömma allt och alla. Jag skulle nog gilla den känslan. Att bara flyga bort. Lent. Mjukt. Sommarvind.
Eller att simma i solvarmt sjövatten.
Jag längtar bort ibland. Bort till känslan av att jag styr hela mitt liv. Eller att jag väljer när det som tar kraft ska komma. Eller åtminstone att jag tänker och engagerar mig helt för min egen skull. Det är dumt att bränna ut sig nu när Reinfeldt-regeringen styr.

Pappa tog med mig till Stockholm idag. Jag skulle egentligen ha delat ut kondomer i Gävle, men jag valde landet och delegerade. Fint ord. Men det funkar nästan aldrig. Idag funkade det. När vet man att allt kommer att funka? När vet man att man är stark? Jag vågar inte vara svag längre. En himla massa Vara. Och Måste. Och den du litar på och delar din vardag med visar det du inte vill se. Man ska inte lita eller luta sig på någon annan. Jag bara gör det ändå ibland. Och blir lika förvånad varje gång det visar sig att jag borde ha lyssnat på mina egna råd. Åtminstone lite. Det gör lite ont i mig. Men jag vet också att jag redan sett allt. Vi. Fast vi låtsas att vi är andra, som vi vill se. Det finns kanske inte kraft till annat? Som att gå? Bara till att upprätthålla skalen av de förväntade rollerna. Till slut kanske det inte längre spelar nån roll vem som en gång fanns innanför. Är det vad jag förvandlas till? Och är det något att vara ledsen över eller helt normalt? Jag skulle så gärna vilja vara normal ibland. Och att sluta vara dumsnäll. Det går inte ihop va? Fan.

Colour of Love

Om man bor i en stad där det roligaste som hänt på en hel sommar är att gå nykter och dela ut kondomer och komma in gratis på en Timo Räisänen-konsert där man träffat journalisten som man träffade i lördags i stockholm, är det dags att fundera på att byta stad då? Fast basisten var het. Och man kan ju fundera på om jag inte behöver komma ut mer. Kondomer är ett bra sätt att bryta isen på. Jag gav två till Timo. Som gav dem till basisten Joel. Han som var het. Så kan han gå och undra över mig liksom. Bra. Hehe.

"I wish I was special, you're so fucking special!"

På låtsas

Jag har tråkigt och det är varmt. I natt sov jag med kläderna på, i soffan. Jag bara somnade ifrån allt. I brist på annan sysselsättning skriver jag på qruiser med min återfunna vän. Om Livet, engagemanget och Kärleken. Jag borde göra affischer. Och köpa cigg. Men jag orkar liksom inte. Kan inte ju. När Johanna kommer hem ska jag. När A har tittat färdigt på sin film ska vi bada, men inte i Testeboån för den är förorenad.
Känner för att deppa över något som jag inte bryr mig så mycket om egentligen. Gammal förälskelse från förra året som jag nästan hade glömt, men blev påmind om på pride. Vi hann knappt säga hej i år. Jag tror inte jag ville mer än "hej" heller, men jag vill deppa om det idag. Det kunde ha blivit bra. Eller inte. Fast jag sprang bara bort när jag träffade henne i år. Och ville inte att hon skulle minnas min gamla klänning för då visste jag plötsligt inte vad jag skulle säga och började töntfundera om hon menade att hon inte glömt mig och åhjohannaduvardetbästasomnånsinhäntmigjaghartänktpådigvarjedagsen
visistträffadeshurkunde jagvarasådumochgeuppdig. För jag är ju egentligen oemotståndlig. Jag fattade inte var det kom ifrån för jag ville egentligen bara säga hej och se att allt var bra. Ville att jag skulle vara helt neutral när jag träffade henne i år. Ville inte att hon skulle bita sig fast i mitt minne. Ville inte. Vad vill jag egentligen? Jag slåss med mig själv för det ska inte vara såhär. Men det går över. För det är inte så här egentligen. Egentligen är hon nog bara på låtsas. Min fd låtsasflickvän. Eller låtsasflört. Så är det. Typiskt mig att drömma mig bort. Jaja. Ta bort mig eller nåt.
Jag gillade andra pridemänniskor mer.

Post Pride

Oh. Jag är helt slut. Och börjar nästan känna av post pride depressionen. Jag hann ju inte hänga med alla häftiga människor som jag hade tänkt. Eller ens gå på alla festerna. Men min vecka var ändå bra. Jag hann gå på massor av intressanta seminarier och känner mig jättepepp. Dessutom hann jag träffa åtminstone några av dom jag ville träffa, dock inte så mycket som jag önskade. Men hallå. Det finns fler dagar på året. Och tåg.

Mitt synligaste minne från pride (utom de mörka ringarna under ögonen) är stora bulor på armen. Jag förstod först inte vad jag hade gjort (jag drack ju bara max två öl/dag), men sen mindes jag att det är ju så det blir när man åker lastbilsflak. Synd bara att musikanläggningen var så kass. Men jag dansade ändå. Jag hittade faktiskt en bild där en liten del av min rygg syns bakom den rangliga högtalaren. Coolt. Fast jag är så mediatrött nu, så det gör inget. Jag hade en journalist med mig under hela paraden. Hon hette samma sak som jag, men mitt efternamn blev såklart felstavat :)

Som sagt, jag är otroligt inspirerad nu. Det var fint att träffa alla människor igen.

Kul, jag gjorde en 10 minuter lång radiointervju, det som kom med var det här.

Jag har haft en underbar grill-, musik- och singstarkväll hemma hos Astrid. Oh jag behöver mer av henne.

Rida lätt

A går på dagridläger på Blå Stjärnan den här veckan. Hon har haft pirr i magen i flera dagar. Idag var första dagen. Hon var yngst av fem barn, men verkar ha haft riktigt kul. Hon babblade på i nån timme efteråt om att de skulle hoppa och om shettisarna Sheila och Jackie som hon red på idag. Hon hade nästan ramlat av Jackie så hon ville inte trava med henne (hästen ville tydligen inte heller). Men Sheila hade varit jättesnäll och hon hade travat helt själv.

Jag: Kom du ihåg det där med rida lätt då, upp, ner, upp ner?
A: Ja!
Jag: Var det inte svårt då?
A: Nä, för det heter ju "lätt".

Dalhalla

Varför tog jag inga bilder? Kanske för att jag var för upptagen med allt annat där. Johanna tog nog en. Vår namnsdagspresent var att åka till Dalhalla. Marit Bergman. Som att vrida tillbaka minst tre år i tiden och minnas vad som gjorde mig glad då. Och jag blir fortfarande glad!

Konstigt nostalgisk men glad. Jag minns delar av mig som glömts bort i all stress över att komma någonstans bort från där jag nyss varit, att bli någon. Jag var mer fri då. Nu är jag alltför ofta så tråkigt stel och enkelspårig. Nej, det kallas inte att bli vuxen och ta ansvar. Det kallas att inte leva sitt liv. Kanske är det dags att släppa kylskåpet och ta upp gitarren (nej just det, den ligger på skroten). Eller är det nu jag hittar en balans? Vad är det jag försöker bevisa egentligen? Jag har blivit allvarlig. Jäkla ansvar och jagande. Jag borde le istället. Och ha fler bilfärder med plättar!

Kolla!

Mitt ex kan dansa!

Lugn och ro

Jodå. Det blir bra. Jag ska åka till Österänge idag. Först en sväng ut till Valbo, hämta ut biljetter och köpa nya ridkläder åt barnet. Hon ska på ridläger nästa vecka och alla ridkläder är för små. På vår hästtid (innan vi flyttade till stan) blev hon bortskämd med ridhjälm, ridstövlar och allt man "ska ha". Hon hade vår minsta ponny i en egen hage, klättrade upp på honom och red omkring med bara grimma. Nu är de för stora ridstövlarna för små, hjälmen sitter inte på huvudet, utan ovanpå. Dags att köpa nytt. För nu tycker hon att det är kul igen, så fort vi är i Österänge försvinner hon ut i hagen. Superbebisen (på bilden) uppskattar det precis lika mycket. De är fina ihop. Mina små barn. Så fort Gulli hör att A kommer gnäggar hon och springer dit. Hon gillar oss vuxna med, men A är hennes favorit. Som att hon inte riktigt kan förstå hur en människa kan vara så liten. Hon är jättefin och försiktig med henne. Och så springer de omkring och upptäcker världen tillsammans. Senaste grejen var att bita i en gammal bom som A släpade runt. Och att hoppa över diket tillsammans. Tänk om hon kunde vara lika entusiastisk till mina försök att longera henne! Det är kul! Men hästen fattar inte det.

Aj

Jag har fått en spruta i rumpan. Kan inte låta bli att skratta åt det. Fast det gör så ont. I rumpan.
Fast det blir nog bra nu. Jag har en massa energi och har gjort alla såna där saker som jag har skjutit upp de senaste veckorna fastän jag har legat och tänkt på det när jag inte har kunnat andas. Småsaker bara. Men det har tagit emot att göra det.

Vi har släktbesök från Finland. Eller snarare min mormor, det är hennes lillebror som är här. Hon verkar också ha en massa ny energi, igår städade de ur hennes förråd för att ta med en massa skrot hem till Finland (de åker imorgon). Jag förstår inte riktigt tanken. Varför flytta omkring på skrotet istället för att slänga det?
Hur som helst är det ändå rätt okej att ha en släkt. Han pratar så mysigt. Sibboska, det låter som att man bryter på finska, ryska och amerikansk engelska samtidigt. Med en massa egna ord. Det gör inte saken bättre att han mumlar! Men jag sitter där ändå. Och minns hur det var att sitta under bordet och lyssna på samma språk när jag var liten.

Pip

Jag har en pipleksak i lungorna. Det låter så i alla fall. Dumma allergi. Men på måndag ska jag äntligen få den där sprutan. Hoppas det blir bättre då. I natt sov jag sammanlagt tre timmar. Jag behöver sömn! Minst 7-8 timmar!

Vi (jag och J) var i Söderhamn på SSU:s läger igår och ledde ett HBT-pass. Fastän de var riktigt trötta (de hade haft spökkväll/natt) lyssnade de och ställde riktigt intelligenta frågor! Det finns hopp om världen. Jag blir bara så irriterad på mig själv. Jag har tappat min förmåga att gå in i ett rum och dra undan mattan för alla där. Vet inte var jag har gjort av det där. Det är i alla fall dumt. Allt som kommer ut är en massa rabblande i 190 följt av några eeeeh.... hmmm....

Måste skärpa mig. Jag brukar ju vara så bra. Nu kan jag bara skriva bra. morr.

Fick mail av en gammal bekant nu. Kanske hon vet?

Nyss hemkommen från dop i "Heliga Enfaldighetskyrkan". Min gamla gymnasiekompis två pojkar döptes. Det var vackert med sång och tal om framtiden. Och jag förundrades över hur mycket hennes röst förvandlats, från ljus sopran till värsta djupa alten! Det har tydligen gått sådär 7-8 år sen vi satt hemma i hennes etta efter skolan, drack te och kollade på Ally McBeal. Det känns inte så. Jag försvann därifrån i nån slags djup kris och vad jag hörde gjorde hon ungefär likadant. Vi gjorde nog så, de flesta av oss där ute på Heden. Jag funderade mycket över vad som blivit av en del av dem. Sen hittade vi tillbaka till varandra en efter en. Nu är vi här. Stora. Och våra liv ser så annorlunda ut än då, men det är ändå vi. Det är lustigt hur en del människor stannar kvar.

Sverigedemokraterna verkar gilla mig. Margareta Sandstedt kallar mig snäll!

Jag är faktiskt bäst. Jag har rensat ut halva A:s rum och påbörjat resten av lägenheten. Jag insåg att jag skulle få släpa hem tusentals kartonger annars. Det är vad jag har ägnat de första dagarna av sommarlovet med. Förutom riktigt roligt midsommarfirande hos våra päron.

Annars är vi ganska skadedrabbade. Jag slog i min vänstra ringtå (heter det så?) i dörren och Johanna pajade vår enda cykel, axeln, handen och knäet igår på väg hem från jobbet. Jag försöker hävda att det är mest synd om mig, men det lyckas inte så bra. Hallå! Det gick hål och jag har nog en blånagel på gång. Kanske en fraktur. Johanna är bara lite svullen och hennes hand ser faktiskt riktigt rolig ut. Fast mest synd är det nog om cykeln.

Bokstavstroende

Bokstavstroende börjar gå mig på nerverna. Inte för att de är bokstavstroende, det får de gärna vara, utan för att de gång på gång försöker hävda att de enda riktiga familjerna som finns är de lyckliga kärnfamiljerna. Och att bara de familjerna ska få gifta sig. Om vi inför könsneutral äktenskapslagstiftning kommer jorden att gå under. Tänk på barnen! Ungefär så.

Som de sa på P3 för några veckor sen - handlar inte det här om ren och skär homofobi?

Lista!

1. SÄTT DIN MUSIK PÅ BLANDA.

2. KLICKA PÅ NEXT-KNAPPEN EFTER VARJE FRÅGA.

3. ANVÄND SÅNGTITELN SOM SVAR PÅ FRÅGAN.

4. FUSKA INTE.

1. Hur mår du idag? My dark places (television personalities)

2. Kommer du långt i livet? Work it (Missy Elliot)

3. Hur är skolan för dig? Among my collection of raindrops (Adora eye)

4. Vilket är ditt livs themesong? Again (Faith Evans)

5. Vilken är din livshistoria? Fair (Remy Zero från Garden State)

6. Hur ser din framtid ut? Young folks (Peter, Bjorn and John)

7. Hur blir din morgondag? Det är vi som bestämmer (Laleh)

8. Vad är det bästa med dina vänner? Boredom (Three is a crowd)

9. Vilken sång beskriver dig bäst? Far har lärt mig (Laleh)

10. Hur ser ditt liv ut just nu? Av ingens frö (Lars Winnerbäck)

11. Vilken låt kommer att spelas på din begravning? Super Mario (nintendo 8-bitars)

12. Hur var du som barn? A man from Argentina (Billie the Vision and the Dancers)

13. Vem kommer du gifta dig med? Twilight (Antony and the Johnssons)

14. Hur ser världen på dig? We’ll let you know (Morrisey)

15. Vad tycker dina vänner om dig? Your song (den från Moulin Rouge, inte Elton)

16. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig? Such great heights (Iron and Wine)

17. Kommer du någonsin få barn? In reality (The Tiny)

18. Vilken låt beskriver den du är attraherad av? Saturday Night (Hello Saferide)

19. Hur blir du igenkänd av folk? Österänge är ett skithål

20. Vilken är din livsfilosofi? River of sorrow (Antony and the Johnssons)

21. Vad tycker dina föräldrar om dig? Illiterate I (T.I.A.C)

22. Tycker andra att du är attraktiv? Good and bad (Billie the Vision)

23. Vad kommer du säga när du gör slut med någon? Midnatt till sju (Moneybrother)

Kaka!

A är så kul! Hon bad mig fixa till hennes park (dataspel) och stack iväg nånstans. Efter ett tag gick jag och kollade vad hon sysslade med. Då stod hon i köket och bakade.
Hon hade gjort en smet med grahamsmjöl, linfrön, bakpulver (en halv burk), russin, oboy och mjölk. Sen kom Johanna hem och hjälpte henne att smörja en form. Hon försökte övertala A att ha i lite ägg i smeten, men det skulle visst förstöra den. Istället kom A på den fiffiga idén att ha i pannkakor!
Vi ställde in allt i ugnen och barnet visade hur duktig hon var på att diska. Sen ringde hon Musse och Raffe (mina morföräldrar) och bjöd in dem på fika. Otroligt nog blev kakan faktiskt ätbar! Lite mer kakao nästa gång, men annars var det nog en av de saftigaste kakor jag har ätit. Okej, pannkakan kunde jag nog ha klarat mig utan. Vi sa att vi skulle skippa den nästa gång.

Jag hatar naturkunskap

Jo, visst. Det är intressant. Men jag är så trött på det nu. En hel månad med naturkunskap varje dag kan ta kål på vem som helst. På torsdag är det slut. Det betyder att jag måste lämna in alla uppgifter nu. Så jag har suttit och skrivit från kl 14 idag. Imorgon blir jag klar, om jag har tur. Men på måndag får jag ännu fler uppgifter. Puh.

Fast det finns som tur är utrymme för annat i mitt liv också. Inte bara plugg. Jag har fått Stieg Larsson-böckerna av mina föräldrar, så jag ska ta itu med dem sen. Bara jag lyckas klura ut hur jag ska få in dem på min mp3-spelare...
Jag och barnet var på Blomstret igår och åt tårta. De hade avslutningskalas för barnen med tårta och brännboll. A lekte med den jämnåriga tjejen som bor där. Först var hon blyg, men sen hittade de ett gemensamt intresse - teater! Jag såg inte så mycket mer av henne efter det. Jag känner ännu mer nu att det här kommer att bli riktigt bra. Inte så många i min ålder, av de jag såg, men ändå trevliga och intressanta människor. 6-åringens pappa var läskigt lik min pappa. Jag satt och tittade på hans fötter, de var identiska. T.o.m. likadana skor...

Vi föräldrar i skolan satt och diskuterade vad man kan göra på sommaren med barnen. Först var vi inne på Astrid Lindgrens Värld, Furuvik, Kolmården och sånt, men sen kom vi in på tält. Och vi insåg att det ändå måste vara något av det bästa man kan göra. Det kostar nästan ingenting, men man får ändå en upplevelse tillsammans. Jag måste köpa ett tält. När jag var liten brukade jag tälta i trädgården, vi hade ett orange(och blått?) tält. Jag har massor av minnen med det tältet. Undrar om det inte var det vi sov i på bibelcampingen? Då ljög mina föräldrar om att de var gifta... Min barndom var lyckligt befriad från husvagnar, vi tältade istället. Jag måste utsätta mitt barn för det också.

intressant

ögat är intressant. intressant. interessant. inte intressant. inte ett dugg.

jag sitter mest och försöker hitta på anledningar att låta bli att plugga. lyssna på musik, skriva johannas jobbtider i min kalender, lägga patiens, sitta på qruiser, planera sommarkampanjen osv.

det stör mig också att det snackas skit. men jag försöker bli en gås. låta allt rinna av mig. för det som sägs har ingen grund. men varför inte säga det rakt ut? till mig. och det är såna konstiga saker som personen hakar upp sig på. personen som jag knappt har någon kontakt med. eller så finns det en anledning till varför det kommer fram till mig så här. jag försöker begripa människor. det är inte lätt.

och just det! vi ska flytta! vi skulle bara titta på den där lägenheten i kollektivhuset för att få tyst på den tjatande stefan. men vi blev sålda. a dööör om hon inte får bo där. så det är bara att flytta då. jag vill ju inte att hon ska dö!

vill nån köpa en trea på söder, så hojta! lägenheten under såldes precis och utgångspriset var 650 000. så nånstans där ligger vi också.

Den här veckan

bloggar jag åt Gefle Dagblad

Jag kom på mig själv med att sitta och minnas igen. Jag har så mycket att minnas. Allt som varit så fint. Allt som gjort så ont.

Allt som gör så ont nu.

Jag skulle ha gjort så annorlunda. Eller? Alla människor som bara snurrade runt. Överallt. Fast de var flest här och i Göteborg. Och jag orkade inte mer. Till slut. Jag blev aldrig full. Eller blev jag det? Vem skulle trösta mig? Ville någon ta mig i handen och hjälpa mig att stå? Eller stå bredvid mig. Springa i nedförsbacke så fort vi bara kunde och ut i natten och bara skrika. Jag ville det. Mest av allt ville jag att någon skulle tala om för mig att jag var bra och att jag kunde själv. Jag var bara så vacker. Och fin. Finaste tjejen. Med stora blå ögon och trassligt svart hår. Det hjälpte inte. Och Antony och Billie the vision och Creep. Och vi gick omkring i natten och såg. Och all jävla skit och ledsna människor som inte såg mig. Eller gjorde de? Var det jag som inte såg? Som valde bort. Som var rädd om hjärtat och för rädd för att röra mig. För alla bara sprang rakt mot mig. Genom mig. Förbi mig. In i mig. Och jag stod där. Försökte hinna. Hinna vara jag mitt i all röra av människor. En röra. Som rörde. Och rörde sig bort. Om jag inte kastade ut dem.

Jag är här nu.

Och det är fortfarande svårt att få vara ensam. Suris.

Release me

Arbetarbladet tog in min och Ulla Anderssons artikel 16 maj! Och Idaho gick bra, trots min knäppa förkylning, utfrågningen av Sd drog dit båda gävletidningarna. Politikerutbildningen är inom räckhåll igen. Allt går så bra! Vi har fått så många löften. Så mycket möjligheter. GD vill att jag ska blogga åt dem en vecka i sommar. Och jag är utvald till Fritt Frams referensgrupp. När hände allt det här?

Jag har svårt att ta till mig framgång. Jag tror alltid att jag sitter ensam någonstans och tror att ingen märker det jag gör. Att jag bara sysselsätter mig med något för att döda lite tid och att det inte spelar så stor roll. Att när allt det här är över så är jag samma person som innan och har ändå inte åstadkommit så mycket i mitt liv. Ingen kommer att minnas mig ändå. Jag nedvärderar mig själv.

Nej jag menar inte att det är viktigt att åstadkomma stora saker eller att bli omtalad för hur klok och cool man är. Det viktigaste är kärlek till sig själv, att vara nöjd med den man är.

Jag är för trött idag för att känna efter om jag är nöjd med mig själv. Jag sitter mest och försöker smälta allt som hänt. Andas. Smälta veckan, smälta helgen. Helgen på Färnebo feministfestival med coolaste brudarna och alla diskussioner och skratt som fick mig ur balans. Korta promenader med ord. Release me. Varför gör man det som förväntas av en när man egentligen vill något annat? För att det funkar? Men när det inte påverkar något annat än situationen där och då, varför är det då fel att göra så som man känner? Därför. Säger vi. För det är lättare så. Det kan vara sant. Vi upprätthåller åtminstone någon del av heteronormen. Release me!

Politik

Jag har varit på konferens hela helgen. I Nyköping där min gamla bästis från högstadiet/gymnasiet bor. Det är så kul att åka iväg sådär, att träffa alla människor och bli inspirerad! Jag fick höra att jag var bra, det kändes så skönt att få lite bekräftelse på allt jag gjort under våren. Jag kan allt. Också skönt att få lite uppbackning inför den stora grejen som IDAHO har blivit. Vi har bjudit in alla partier i Gävles kommunfullmäktige, men bara tre av dem har valt att skicka någon. De tre är: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och - Sverigedemokraterna! De ska prata lite och sen ska jag ställa några frågor. Det kommer absolut att bli intressant!

Hela den här veckan kommer att handla om politik (fast allt är ju egentligen politik). Idag hade vi temadag om EU i skolan. En moderat EU-parlamentariker, Anna Ibrisagic, pratade en timme om sig själv och skällde, högröd i ansiktet, ut mina skolkompisar när de ställde frågor. Hon gav knappast något bra intryck hos mig. Jag gick förbi med IDAHO-flyers i kafeterian innan hennes föreläsning och frågade henne hur hon skulle fira internationella dagen mot homofobi. Hennes svar var "det där håller jag inte på med, jag är här för att hålla en föreläsning om EU! Men jag kan väl ta en sån där. Då."
Hur tänkte hon då?! Bemötande! Om jag varit en potentiell moderatväljare hade hon tappat den rösten ganska så fort. Jag tänkte en massa fram och tillbaka om det var något i mitt sätt som gjorde att hon snäste av mig så, men det tror jag faktiskt inte att det var. Hon tyckte helt enkelt inte att det var viktigt, förstod inte varför hon behövde bry sig om hbt. I dagens bloggsamhälle har man inte råd att göra så. Fast det finns säkert en förklaring.

Nu ska jag sätta mig och skriva ett tal till på torsdag. Sen sova. Den här veckan är jobba, sova, jobba, skola, jobba, jobba, skola, jobba och sen till slut sova. På fredag. Så ni förstår varför jag inte hör av mig.

Cykeltur!!!

Anki, Bjarne, Inez och jag har varit ute och cyklat. Inez satt i korgen och Bjarne sprang bredvid (de är hundar, taxar faktiskt). Det är kul att cykla. Fast jag har ingen cykel, jag får låna av Johanna. Anki hade inte heller nån cykel förr, då var vi ännu mer lika varandra. Men sen fick hon köpa en supersnygg cykel av en klasskompis. Vi har snälla klasskompisar. Fast jag har ju inte fått köpa någon cykel. Nu har alla cykel, utom jag. De mobbar mig. För cykellösheten och min oförmåga att ragga killar (man behöver visst inte ens betala!). Men bara lite. Jag har ju stora muskler.

Vi hade Färnebofolk på vår skola idag. Jättekul! Jag och två tjejer till var Jens Hest, en homosexuell, lagomt vänstervriden agnostiker med tourettes syndrom. Det var trevliga pojkar som kom. Nu har jag ännu fler människor att hänga med på feministfestivalen. Ingen fara för mig. Tur. Tänk att det är ett helt år sen jag började lära känna Marin. Ett år går så fort. Men det har varit ett bra år! Ibland bara snubblar man över människor som är så bra. Som finns. Och man har ingen aning om att de finns förrän man bara har dem i sitt liv. Sånt gör mig glad i magen.

Okej, jag SKA plugga. Jag vill inte. Jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa! Det är ju faktiskt lite dammigt. Och jag skulle behöva sortera strumpor. Å åkej. Jag har ju cyklat redan. Det borde vara dags nu då. Suck. Rädda mig någon?

Oj

Jag håller nånstans på att vakna upp ur den här veckan. Eller är det månader nu? Jag har varit så trött och seg. En robot. Allt har bara varit jobb jobb jobb. Inte jobbigt. Bara jobb. Jag tappar bort mig själv så lätt då. Det vill jag inte. Jag jobbar så hårt, som om världen skulle gå under annars. Sitter sent på kvällarna. Sitter varenda rast i skolan. Planerar. Möten hit och dit. Ringer, mailar, skriver skriver. Jag har fyllt massor av sidor i min fina anteckningsbok med jobb. Nu börjar allt som jag jobbat för att hända. Och jag har inte lika mycket jobb att göra. Myskvällen blev jättebra! Det börjar lugna ner sig. Jag bara pluggar 200% och jobbar nästan inte alls. Jag har för första gången på länge några timmar ledigt varje dag, men nu vet jag inte hur man gör när man är ledig. När blev jag så upptagen? Och vad gjorde jag innan det? Målade? Musik? Jag har inte rört min keyboard på månader. Knappt lyssnat på musik. Bara på väg till och från saker. Och på mattelektionerna så klart. Den där barnboken jag skulle skriva? Jag har glömt vad den handlade om. Jag har inte gett mitt skapande tid. Men det finns där. Jag är bra. Jag är så bra på allt att jag måste välja. Eller måste jag det? Ställer jag för höga krav på mig själv, eller är det något som jag mår bra av? För jag har roligt, jag är bara lite trött. Jag tycker om att kunna allt. Jag är bra på naturkunskap och matte. På att prata. Och på estetiska saker. Varför skulle jag begränsa mig själv med att välja bara en? För att någon ser mig som en estetisk person? Så teaterapor kan alltså inget annat än att spela teater? Har jag inte redan bevisat motsatsen? Svart och vitt. Igen.

Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av mitt ickesvartvita liv. Jag lyssnar på Antony and the Johnssons och funderar på att förälska mig i något. Bara känna. Hitta något igen som får mig att le. Måla? Bort från tröttheten. Jag vill le igen. Det kommer.

Skola igen

Äntligen skola igen. Typ. Vi var tre st på teatern idag och körde lite improvisationer. Hur kul som helst! Min klass har loppis också och jag har lyckats fynda en rosa pinuppväckarklocka och en prickig kanna. Billigt! Bilder kommer. Kanske. De är jättefina.
Faktiskt så är min skola ett jättebra ställe att andas ut på. Min familj har skällt på mig hela helgen för att jag bara jobbar hela tiden. Här måste jag få bort tankarna från jobbet och bara vara jag. Jag har börjat förstå att det är bra. Snart är det inte så mycket jobb längre. 17 maj är det idaho, men sen borde jag kunna ta semester. Och åka på feministfestival i det stora huset mitt ute i skogen som är fullt med flator :)

hihi

Jag och A har pratat utomrikiska idag. Hon är väldigt nyfiken på språk just nu och bad mig att prata engelska med henne. Hon lär sig jättefort, fast uttalet låter som tyska. Så hon fick lära sig lite sånt också. Vi asgarvade åt:
- give me a kiss
- ich liebe dich! (med gester)
- but I love pink sheet!

Vi har humor! (om ni inte fattar så prova att läsa det högt. fattar ni inte ändå så strunta i det)

Jag har jobbat en massa idag också. Tur att det här är en lång helg. Men nu börjar jag se ett slut på det här, åtminstone har vi tagit ett steg framåt. Jag har skickat in ett krav till tidningen och förbundet och jag vill samma sak. Nu väntar jag bara på att tidningen ska ringa och ge mig en tid. Sen. Sen kan jag andas ordentligt. Det är skönt att ha så mycket stöd som jag har från omgivningen. Men hörrni, det är lugnt! Jag andas när jag har tid!

Pust

Jag tror inte man kan ha stressigare vecka än den som jag har haft nu. Jag har börjat en kurs i Naturkunskap B, så jag läser 200% till slutet av maj. På det har vi fått slut på årsmötet, äntligen, och jag har lärt mig mer om hur jag ska vara som arbetsgivare. Dessutom har den där debatten i Hudiksvalls Tidning har fortsatt. Det är för mycket just nu. I tisdags var vi fyra på "rätt" sida. Som tur var fick debatten precis vad den behövde från verksamhetschefen på förbundskansliet, en personlig vinkling på hur det faktiskt ser ut i homosexuella förhållanden. Jag tror det behövdes. Jag var också med och battlade lite. Och en till och den där Christoffer som skriver precis som jag. På torsdagen kom en till på vår sida, men Sd la sig i debatten också. Det tar aldrig slut! Som tur är har vi haft temavecka i skolan och min rektor har låtit mig sitta vid datorn istället för i rabatten. Han såg direkt hur sliten jag är. Vad skulle jag göra utan alla stöttande människor?
Dessutom har den där unge konstnären skrivit en massa konstiga saker igen i Arbetarbladet. Varför inte bara ta reda på fakta och samarbeta istället för att slänga skit? Vi vill ju samma saker. Nu är förbundet indraget och det blir bara mer och mer pinsamt. För honom. Han började ju så bra! Jag ska försöka få dem att göra en intervju med mig och skriva ett brev till honom så att allt blir bra till slut. Mitt liv är så tråkigt!!!

Fast jag hade världens tur idag ändå. Jag träffade min morfar utanför affären och han tvingade med mig hem på sitt födelsedagskalas. Det var nog det bästa på hela dagen. Mat, jordgubbar, tårta, vin och min familjs härliga, politiska diskussioner. "Det finns alltid plats för en öl med goda vänner", nåt ditåt. Fast familj och vin. Jag borde lära mig att ta ledigt ibland. Ibland vill jag för mycket. Jag blir för mycket. Och glömmer bort vem jag egentligen är, vad jag egentligen vill. Det har gått så himla fort det här året. Jag är bra och duktig, jag kan allt. Men jag får inte glömma bort det som gör att jag är jag. Jag måste satsa mer på mig själv istället för nån töntig meritlista. Ringa till folk. Gå och fika. Åka tåg till alla älskade människor i världen. De är värda mer än en dator. Jag har råd nu. Och jag måste ta mig tid. Vem tusan är jag annars?

Åh

Den här debatten verkar aldrig vilja ta slut. Fast det är skönt att veta att det är fler som engagerar sig i den. Läs här och här och här. Mitt svar till "gubbarna" kom inte in förrän idag. Samtidigt som Jerker försvarade sig från de tre och nån människa, som jag inte riktigt förstår vad den menar, publicerades. Vad håller han på med den där pastorn? Jag kollade upp litegrann om honom. Han är Sjundedagsadventistpastor och finns lite här och där. På deras hemsida står det så här: "Många adventister är vegetarianer eftersom Bibeln förespråkar en sådan kost. Adventisten Kelloggs majsflingor var bara början av vårt arbete för att ge människor bättre kostvanor och sundare alternativ. I Sverige driver Adventistsamfundet hälsokostföretaget AB Svenska Nutana med detta syfte." Vad ska jag nu äta? Man borde ju bojkotta deras produkter, men det där är bra mat. Åh.

Är det verkligen så svårt?

Jag fick visst TVÅ svar i HT nu. Jag är minsann populär! Det var såklart allas vår Jerker, men nu har han fått sällskap av en annan man som värnar om barnen.

Herregud. Vart är världen på väg? Jag har lyckats plita ihop ett svar i alla fall. Fast jag vet inte om jag är så nöjd med det, jag påverkas för mycket av deras låga nivå.

JA

De har tagit in mitt svar till herr Jerker. Bra. Nu är jag ledig.

Det är så skönt med sommar ute! Jag har varit ute hos mina föräldrar hela dagen och rensat ogräs, lekt med ponnyer och blivit brun. Det är varmt! Jag får en massa extraenergi och vill göra allt möjligt. Vill ringa långtbortamänniskor och be dem komma hit! Fast nu är det ju mörkt och jag ska nog sova.

Fick förresten en underlig förfrågan igår. En man ville göra en undersökning om poly och skickade en fil med frågor. Men allt verkar väldigt mystiskt. Han ville att jag skulle ringa idag. Det har jag inte gjort.

Hon kan cykla!

Mitt barn har äntligen lärt sig att cykla utan stödhjul! Rätt som det var så bara kunde hon. Okej, inte helt problemfritt och hon har ganska många blåmärken. Men ändå! Det här är en bra fredag den 13:e. A kan allt. Det måste vara så spännande för henne att leva, hon lär sig så många saker hela tiden. Idag låg en bokklubbstidning framme på bordet. Hon började bläddra i den och hittade en sida där barn i hennes ålder ställt en massa frågor om allt möjligt, t.ex. om varför blodådror är blåa när blod är rött. En bra fråga faktiskt. Hon läste igenom det, sa "AHA!" och såg väldigt nöjd ut över att ha fått svar på nåt så viktigt. Jag kommer ihåg hur jag var i den åldern, jag var också tidig med att läsa och läste nästan allt jag kom över. Det var en sån häftig känsla att förstå världen. Att upptäcka den, upptäcka att det fanns så mycket kunskap och att kunna ta del av den. Sen gäller det att använda sig av den och lära sig tänka själv. A får mig att sätta värde på såna saker.
Vi har varit ute och lekt nästan hela dagen. Jag tycker om att leka med mitt barn. Vi lekte sju meter höga monster och köttätande gurkor. Vi har det bra här. Vi har något speciellt.

Nu sover barnet och jag har suttit hela kvällen på helgon och läst en massa forumtrådar. Det var så länge sen jag gjorde det, så jag tyckte det var dags att kolla läget lite. Jag förvånas över människors omedvetenhet. Jag fastnade länge inne på "relationer" och fasade över hur många som är så otroligt osjälvständiga och fast i det outtalade begreppet tvåsamhet och vilken stark norm som heteronormen faktiskt är. Ännu värre var det inne på "genus". Där handlade allt om att prata ner feminismen och att få genus att framstå som något bara äckliga, håriga, manshatande feministflator studerade. De få som vågade opponera sig mot dem som skrek högst blev snabbt dumförklarade eller nedtystade, trots att deras inlägg ofta var både kloka och informativa. Jag orkade inte vara kvar där inne. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör, hur tusan ska man orka kämpa när inget man säger verkar gå in hos dem som redan har bestämt sig? Vi måste vara otroligt dumma som gör det ändå. Eller är det för att vi har rätt? Många antifeminister vill ju ofta ungefär samma sak som vi, ha ett samhälle där alla (fast i alltför många fall är det begränsat till - de själva) har möjligheter att leva på samma villkor. Ska det vara så svårt att förstå att det är det vi kämpar för?

Allas lika värde - ska det vara så svårt?

Puh...

Nu är jag väl ändå ledig? Hoppas på det. Det blev en mediadag idag med, inget nytt egentligen. Bara prat om hur och vad. Vi kom fram till - ingenting nu och mer sen. Jag börjar känna mig trygg i det där ordförandeskapet nu, egentligen är det inte så annorlunda mot det jag gjorde innan. Vi har haft styrelsemöte och arbetsgruppsmöte idag också. Och vi har skrattat åt våra motståndare i tidningarna. För mitt i allt tokigt som skrivs så är det ändå lite skrattretande. De är så roliga i min styrelse, först pratas det en massa om hur viktigt det är att vara korrekt på möten. Sen blir alla kreativa och pratar i munnen på varandra. Fast nu har vi påbörjat vår styrelseutbildning, snart blir vi en hel styrelse med stenkoll. Jag tror på det där med kunskap, då slipper man trötta ut sig med ändlösa diskussioner i missförstånd och långa förklaringar. Dessutom tror jag att det är lättare att engagera sig i saker om man vet varför det ska göras. Jag tror fortfarande att det här blir jättebra!
IDAHO kommer också att bli jättebra. En lite trög start, men nu är vi igång. I tid!

Dagens fundering: Är jag en schlagerbög eller läderbög?
Det verkar vara de enda alternativen som finns i RFSL, enligt den unge mannen, Sveriges enda hbt-organisation. Den där med pridehysterin. Och just det, HBT är tydligen en diagnos.
Thanks for telling me.

Mediadag

Jag åkte hem till mina föräldrar igår för att pyssla lite med ponnyn, jag tyckte jag kunde vara lite oanträffbar innan mötet med vår anställde idag på eftermiddagen. Det skulle jag inte ha gjort. I morse ringde förbundets pressekreterare och berättade att jag fått ett svar på min debattartikel i Hudiksvalls Tidning. En människa som var väldigt upprörd värnade om mänsklighetens överlevnad, typ. Så jag lovade att skriva ner ett svar och skicka det till honom för att bolla lite, vi måste ju lugna den oroliga människan i Hudiksvall så fort som möjligt. Det var alltså bara att åka hem till stan, lämna barnet hos mormor, åka till klubben, fundera över artikeln, ha mötet och sen sätta mig ner och skriva. Lite lagom stressigt, jag missar ett vernissage som jag borde varit på, men det kommer att fungera ändå - trodde jag!

När jag äntligen fått iväg den anställda till vernissaget, sett till att J2 fått igång kaféet och formulerat ett antal kloka meningar i huvudet och datorn, ringde den anställda från utställningen och berättade att konstnären (som vår förening tydligen hjälpt massor) totaldissade hela förbundet i ett tal! Alla medier i stan var där och jag har precis sett tvnyheterna. Herregud. Ungen har ju gjort bort sig totalt! Tar man inte reda på fakta innan man uttalar sig i media? Visst, han vill provocera och förändra. BRA! Jag kan se vad han menar och håller med på en del punkter, men innan man fastställer hur något ser ut bör man väl ändå ta reda på några fakta? Inte bara kolla tillbaka på hur det har sett ut? Och anger man namn är det nog klokast att ta reda på vad de egentligen heter innan man säger fel offentligt... Dessutom är ärlighet en fin sak att använda när man ber om hjälp. Då hade han kunnat få rätt information och förhindrat att den annars fantastiska utställningen blev ett fiasko. Snacka om att förstöra för sig själv.

Ja, det blir nog en del media framöver. Jag har visst varit ledig tillräckligt.

jeeeäääjjj

Åh nu förstår jag igen varför jag är här. Varför jag gick. Haha hur kunde jag umgås med såna människor? Myskväll och snoppbilder? Var jag inte klokare än så när jag var yngre? Eller har det blivit värre? Jag minns inte. Det är läskigt det där när man träffar på gamla bekanta och upptäcker att under alla år som gått sen sist har de inte utvecklats ett dugg. Lite sorgligt. Fast trivs de med det så är det väl bara att gratulera. Det var inte min grej bara. Det var väl förmodligen därför som jag gick.

Jag är glad nu! Jag behövde jobba i lördags. Stå i garderoben med min tok och leka. Det var bra. Den där sista grejen som behövdes för att få mig tillbaka. Nu vill jag. Inga måsten. Bara vill.

Vi hade frukostbesök från huvudstaden idag. Trevligt. Jag vill ha mer av sånt, det är så mysigt att äta frukost med folk. Funderar på om jag ska höra med alla bekanta om vi inte kan köra nåt slags frukostschema. Åka runt till varandra på helgerna och sitta och äta frukost och prata i flera timmar. Är ni på?

Hm.

Undrar vad jag ska ha på mig ikväll. Jag är nånstans mittemellan "trött och sur" och "glad och positiv". Det blir nog bra det här. Några dagar till med sömn så är jag nog tillbaka! Öppna fönstret, ha i nytt vatten i badkaret. Badankan började få kallt om fötterna.

Jag tänker på alla människor igen. Det finns så många som är så bra. Som jag hejar på i livet. Som hejar på mig och säger åt mig när jag ställer till det för mig utan att se själv. Vad kloka alla är! För nu ser jag ju. Och jag började ju se det själv för länge sen, men så kom en massa annat i vägen och jag glömde bort det. Jag har en del att tänka på. Tänka över. Peta i och röra runt. Det kommer att göra ont. Men jag vet ju vad som är rätt. Vad jag vill. Det är inget fel med att dra undan mattor. Jag är gjord för det.

Nu - klubben. Le.

Jag har ätit påskmiddag idag. Och det ligger massor av påskägg hemma. Men jag får inte äta dem ikväll för jag ska jobba på klubben. Jag vill verkligen inte jobba, jag har gjort det nästan varje fest och pub den här vintern. Jag vill dricka! Jag behöver en riktig röjarkväll! Men det kommer nog att bli kul ändå. Det blir alltid roligt på våra fester.

Skärp dig nu för faan!

Ja, skärp dig nu Johanna. Jag känner inte igen mig längre. Jag sitter och ältar saker och gräver ner mig. Okej, det är min rätt att älta. Jag är deltar ju i patetisktävlingen fortfarande, tror jag. Just nu ligger jag nog rätt bra till i den, fast jag vet ju förstås inte hur patetisk min radikalfeministiska mottävlare är. Hon vinner alltid. Det var länge sen vi pratade. Vi brukade prata om att vi skulle gifta oss med George Clooney (för pengarna), skilja oss och sen köpa en ö där bara kvinnor var välkomna. Vi skulle skapa oss en egen värld. Jag isolerar mig. Eller fyller på nytt vatten i badkaret kanske? Det är bättre att tänka positivt. Och göra plats för allt som jag borde tänka på. I det här ältandet blir jag så dum och egocentrisk. Glömmer bort att, eller orkar inte, tänka på omvärlden. Jag vill inte vara sån. En sån där som gömmer sig och inte tar tillvara på de resurser som finns inuti. Så nu släpper jag det här och går vidare.

Skärp dig.

Men jag måste göra en sak klar först, det verkar ha blivit så många missförstånd. Jag är inte svartsjuk efter det som hände i helgen. Tvärtom. Det var syftet som gjorde mig ledsen. Nån slags hatisk hämndlystnad från hennes sida. Helgen var nog den där droppen som fick bägaren att rinna över efter tre år av småportioner. Och det jag ältar, nej just det HAR ältat, är det att jag inte kan få det att sluta rinna hur mycket jag än vänder ut och in på mig själv. Och det faktum att jag faktiskt har vänt ut och in på mig själv. Det var inte det vi ville med vår kärlek från början. Så det är därför jag är ledsen, ingenting annat.

Så. Jag ska sätta mig ner med mig själv och gå igenom vad det är jag egentligen tycker och står för igen. Tänka själv. Det är så lätt att säga att man gör det, men ändå fastnar man i det där att påverkas för mycket av andra. Hur många gånger har vi inte sett det? När man inte vet vad man själv tycker och inte orkar ta reda på det är det så lätt att ta någon annans tankar utan att ens tänka efter om det är rätt eller fel. Ibland är det kanske rätt, och då har man ju tur. Det blir ju mycket bekvämare på det viset. Men det är ju så lätt att det blir fel. För även om alla andra i byn äter arsenik och säger att det är det är det bästa som finns, så... Ja ni vet. Och jag svamlar en massa. Tänker på hon som inte orkar tänka själv. Och funderar på om jag själv gör så. Det är klart att jag gör, jag faller för grupptryck. Men har jag inte varit lite väl bekväm av mig på senaste?

Skärp dig.

Och är det bra eller dåligt att alltid försöka vara så bra? Min klassföreståndare säger att jag ligger jättebra till i alla ämnen i skolan. Vi pratade om att jag skulle ha hållit i en hbt-kurs på deras utbildningsdagar, om vad jag gjort tidigare och om hur bra jag är. Ja jag är bra. Men är jag verkligen bättre än någon annan? Vad är det som är så bra i det jag gör? Massor såklart. Hur mycket som helst. Men är de som inte orkar och inte gör samma sak som jag, sämre än mig? Hur är det egentligen? Jag skräms över att jag ibland fastnar i det där. Att jag sätter press på mig själv på det sättet, meriter och titlar blir viktigare än människor. Hur blir det om jag börjar sätta den pressen på alla i min omgivning? Säg åt mig om jag nånsin hamnar där.

Skärp dig.

Och för faan. Var lite glad! Det är ju lov! Jag skulle kunna åka iväg nånstans. Eller sätta mig ner och läsa en bok. Sjunga lite. Dricka en stor kopp te på balkongen. Ja, det ska jag!
Det är inte så illa med mig egentligen, men det är roligare för er att läsa om bekymmer än om min vardag.

Jag fick precis ett gråtande barn i famnen. Hon hade fått en ny ljudbok som tydligen var för läskig. Men det finns inga monster eller frankensteinar på riktigt. Stackars barn. Nu sover hon.

Kassörkassörkassörkassör... Var finns det en kassör?! Jag har suttit i möte hela kvällen och mitt tålamod börjar ta slut. Fram och tillbaka. Och ingen kassör. Inte ens en fd kassör! Men det löser sig, det gör faktiskt det. Tror jag. Jag vet att det är bra människor och att det bara behövs nån push i rätt riktning för att få alla att göra sitt bästa. Det gäller bara att hitta riktningen. Vi ska. Jag ska. Göra bättre efter att jag sovit lite. Fast egentligen är det ju bara bra! Vi har en hel grupp med människor som vill saker, de uttrycker det på olika vis bara. Och är mer utvecklade på olika områden. De säger samma saker, men på olika sätt. Lite pushar bara. Och fortsatt positivt tänkande. Och fortsatt mod att säga ifrån. Utveckling behövs. Men vi har potential!

Imorgon ska jag vara Vanessas händer =)

Mycket nu...

Jag försov mig (halvt med flit) idag till kl 11. Det var nog behövligt. Jag är fortfarande trött, men jag kan ändå tänka klart. Klarare än igår i alla fall. Och mina vänner är fortfarande världens bästa. Jag är ju här. Och jag är vacker och begåvad. Ett litet bakslag. Det här är bara resultatet av att jag pressat in mig själv i en norm alltför länge, för att göra någon annan glad. Någon som inte heller passade in där. Regler och principer. Jag visste ju egentligen. Nu får jag faktiskt ta tag i det här som är mitt liv. Göra nåt av det.

Fast först ska jag försöka få tag på en kassör. Och kanske en till suppleant, eller ersättare som det kommer att heta i normalstadgarna. Leka ännu mer föreningsnörd. Om jag kan samla tankarna på rfsl. Det är mycket nu. Skola, rfsl, familj och hämndlystna människor. På nåt sätt ska jag få det att gå ihop.

Måndagen efter

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre. Jag har gjort både och. Kanske vara en smula arg? Det har jag också varit. Allt på en gång är bara förvirrande. Det är nog det jag är nu - förvirrad. För jag förstår inte. Varför då liksom? Så patetiskt töntigt gjort. Hämnas på mig för att jag är... ja vad är jag egentligen? Min arena? Var allt där mitt? Och om det nu hade varit mitt, försökte jag då inte dela med mig av det? Jag var glad. Jag var där. Jag hade roligt. Sen hade jag inte roligt längre. Och var inte där. Utan ensam på ett hotellrum. Sen var jag förstående. Och sen ensam igen. Varför stanna kvar?! Hela tiden? Igen?! Vad tusan har jag gjort? För nånstans låter det som att det är jag som gjort något.
Det borde inte vara såhär nu. Det får inte plats i min planering. Jag har noga planlagt min tid för att undvika utbrändhet. Men jag glömde att planera in det här. Det får inte sänka mig. Får inte får inte! Nästa vecka! Men inte nu. Jag är för stressad. Jag vill bara gråta, men jag hinner inte. Och jag är för stolt. Men mina kompisar är bra. Det är bra att ha ställen att gå till. Människor som leder mig rätt mitt i all förvirring och talar om att jag är bra när jag inte ser mattetalen för alla tårar. För jag är bra. Bäst ju.

Annars var faktiskt kongressen bra. Det var inte jag som hade problem. Det var det där dåliga självförtroendet som hade det och tog ut det på mig (fast mest sig självt). Det var så otroligt kul att träffa alla människor som jag samlat på mig och alla nya. Så otroligt kul att vara där när allt hände. Lars Ohly kysste Sören på munnen och gav oss en bröllopstårta (v tycker precis som vi i äktenskapsfrågan). Elitismen var där som den brukade. Normerna med, men jag bröt mot dem som jag brukar. Det var bra där. Förutom kl 1-4 natten mellan lördag och söndag. Resten var bara bra, och jag är nästan lite ledsen för att det är över också. Jag tycker faktiskt att det är bland det roligaste som finns att kongressa. Festerna och sånt där kan jag klara mig utan, det är salen jag vill ha! För, om man bara är påläst, finns det nåt mer underbart än att med värkande kropp sitta och bläddra i papper, ropa "ja" och förändra?

Packad

Och klar för Skövde. Kongress. Det här året vet jag i alla fall vad det handlar om. Förra året var jag helt ny och allt var så stort. Min dåvarande partner smsade allt jag behövde veta hemifrån. Nu har jag lärt mig själv. Vad fort det har gått, och vad mycket jag har varit med om och lärt mig. Nu är jag ordförande. Och rätt säker på vad jag ska göra. Det är skönt.

Annars är jag helt slut. Igår lyckades jag vara på fem ställen samtidigt typ. Åtminstone på samma dag. Kl 6 åkte jag hemifrån till Hudiksvall. Kl 8 började jag en föreläsning på 80 minuter. Kl 11.30 var jag i skolan och slängdes rakt in i teatern. Kl 13 delade jag ut program om utbildningsmässan på biblioteket. Kl 15 hann jag äta lite mat hemma innan jag åkte till rfsl och pratade med S. Sen försökte jag nånstans planera idaho med människorna som kom på caféet kl 18. Men det gick inte så bra, för jag lyckades inte hålla så mycket i huvudet längre då. Idag har jag bara haft två lektioner, det var nog bäst så. Jag är förkyld igen. Lungorna svider och jag blöder näsblod. Men snart är det påsklov. Och jag ska sova på tåget imorgon.

God natt

Våffeldagen

Jag har städat på klubben idag. Sopat grus, sopat golv, putsat och fejat. Sen kom jag hem och konstaterade att det egentligen var här som det egentligen behövdes städas. Men jag (eller snarare Johanna H) fixade kassaapparaten! Nu är vi kompisar igen. Och jag hittade manualen. Så enkelt. CL-knappen! Som i clear. Nu vet jag. Det var mysigt att ha en solig utedag med Alicia och bror också. Alicia är så kul! Det där citatet jag skrev för ett tag sen, hon sa det idag med. Sen skämtade hon och vände på det - "mamma, jag tycker inte om dig fastän jag säger att jag gör det ibland". Humor! Vi har kul i min familj. Hur den nu ser ut.

Min insändare, med tappade bokstäver här och där - förkomma istället för förekomma t.ex., har publicerats i helgen. I gävletidningarna i alla fall. Men jag upptäckte att i detta län finns det ledarskribenter som inte är helt bakom flötet ändå!
Söderhamnskuriren

Jag försöker organisera alla mina papper. Det går sådär, jag köpte en röd pärm i fredags som jag tänkte ha alla rfsl-papper i. Men där hamnade en halv termins skolpapper istället. Jag fick en gammal räkningspärm av J2, fast då hade jag redan gett upp. En annan dag. Snart är det rfsl-kongress. Nästa helg åker fyra gävleborgstjejer till Skövde och röjer i kongressalen! Kan det bli bättre?

Vad gör jag?

Jaa vad gör jag egentligen som blir så innästlad i så många brudar? Ett tag var det rätt kul, en självförtroendekick när alla ville ha mig och jag kunde välja och vraka utan att ens behöva anstränga mig för att lära mig ragga (för det är något jag fortfarande inte kan). Men nu är det bara jobbigt. Inte ens total avhållsamhet hjälper. Jo, det funkar mot dem som jag faktiskt vill ha, där händer ingenting. Det lyckas jag med. Men alla andra... Jag är älskling, snygg och intressant. Undrar om jag nånsin kommer att hitta rätt med den där kärleken? Min nya teori om hur jag slipper konstiga situationer och blir mer självständig - att göra klart för alla nya bekantskaper, innan det finns minsta lilla intresse, att jag är trött på sex-, kärlek- och förhållande-karusellen, har gett mig en hel del nya vänner. Men fortfarande, det finns dem som vill mer. Och dem som jag vill ha mer. Och den där dumma taktiken gör att jag skärmar av alla ingångar till bra kärleksförhållanden, stänger av det jag faktiskt skulle kunna ha här och nu. Jo, jag är klok jag. Ställer till det på det här viset. Vad är det för mening med att vara självständig när det blir så här?

Vanessa och jag skulle begrava spöken idag. Men mitt spöke är nog envist förälskat i mig. Det skriver fina sms och gästboksinlägg med älskling. Men det är klart att spöken är ju redan döda och begravda, så hur ska man kunna begrava dem igen om de bestämt sig för att finnas kvar? Hon är klok, Vanessan. Vi rockade fett på puben idag. Fast jag är inte vän med den där förbaskade kassaapparaten! Den är gammal och lat. Fem i stängning tyckte den att det var dags att gå och lägga sig. Vad hände med det samarbetet? En solklar döskalle till den.

Vilka idioter det finns!

kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ledare.asp?ArticleID=1472154&CategoryID=2770&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID

ÅH vilka underbara människor det finns i världen! Eller not. "Ett hån mot äktenskapet, dess djupa innebörd och starka förankring", ”besynnerliga kopior av traditionellt äktenskap”, ”försöka efterlikna heterosexuella par”. Hur kan man sitta och skriva sånt i en ledare? Jag är nog ändå rätt nöjd med de två småtidningarna här i stan.

Fastän de inte har tagit in mina grejer än...

Nu har jag träffat spöket. Jazz. Det var fint. Bra. Vi skulle ha pratat om allt för länge sen. Inte varit tysta och töntiga. Nu känns det bra.

Duktig

Jag har motionerat! Anki med sambo och hundar drog med mig på promenad. Vi kom på det i skolan idag när vi kollade in varandras mörka ringar under ögonen. Motion är nog bra. Vi diskuterade en homofob pojkvän till den superstraighta tjejen. Han tycker att alla homosexuella är äckliga. Men jag är inte det. För han har ju träffat mig. Klyftigt. Småpojkar är så onödiga ibland.

Igår satt jag på klubben hela långa dan, från 13.30 till efter kl 21. Jag skulle egentligen bara skicka in en debattartikel och en insändare om äktenskapsutredningen, men Vanessa kom. Och Micke kom. Och sen kom min bror och en massa andra människor och allt blev så kul! Det finns så mycket folk! Förresten, utredningen kom fram till en hel del bra saker. Äntligen får personer av samma kön ingå äktenskap. Men präster och liknande ska ha rätt att tacka nej till att viga par, pga deras sexuella läggning, om de inte är okej med det. Myndighetsutövande personer ska inte ha rätt att diskriminera någon!

Jag är förresten bäst på att fejka. Vi skulle ha seminarium på antikens grekland idag, när jag kom till skolan och upptäckte det (en halvtimme innan) hade jag inte ens läst igenom kompendierna. Men läraren märkte inget och jag fick leda hela seminariet. Haha.
Och jag ska utbilda mina egna lärare! En FrittFram-utbildning för hela skolans personal. Jätteläskigt med alla rollbyten och allt. Men det ska bli kul ändå. Och kul att de vill!

Imorgon ska jag fika med spöket. Men jag och Vanessa ska lägga ner alla såna där tanter. Hah.

Boring

Sitter på klubben och har tråkigt. Jag tycker att den där Vanessan ska äta klart snart och komma hit så vi kan vara töntigt patetiska tillsammans.

Det har hänt en massa bra saker senaste dagarna. Feministdiskussioner i skolan, måndagsöl med fina stockholmaren som vill ha barn, superkompisar, mysteaterdag hemma hos Vanessa som äntligen kom!

Åh helvete!

Mitt privatliv suger. Hur mycket jag än försöker. Fina fina. Vi försöker. Men jag fladdrar omkring i världen och hon tar dag för dag här. Och det slutar med att vi båda mår dåligt och skäms för dem vi är. Det ska inte vara så. Det får inte vara så. Jag känner mig så stor och så liten på samma gång. Jag vill vara bra för henne. Jämt. Men det går inte. Jag är som mammas hund, Malte. När vi är ute och går springer han fram och tillbaka. Ibland hittar han nåt spännande i skogen och är borta en lång stund, sen kommer han tillbaka med tungan utanför och lysande ögon och försöker få oss att förstå vilken häftig grej han precis varit med om. Men jag är ju ingen hund. Jag ska vara den där människan som hon vill ha bredvid sig i soffan. Trygg och lugn. Jag funkar inte så. Inte hela tiden.

Jag pratade med ett spöke i natt. Kl 3 ringde det från Stockholm och bubblade. Jag ville bubbla tillbaka, men den där rösten gjorde mig tyst. Jag kom ihåg att den där rösten gjorde ont för inte tillräckligt länge sen. Jag ville skrika åt den att den inte vet vad den pratar om. Att den inte är torr bakom öronen. Hur mycket jag hatar det där ordet som hon inte fattat innebörden av. Hur jävla fel hon gjorde när hon kastade bort min kärlek. Men jag blir alltid tyst när det gäller henne. För jag vet inte vad jag ska säga. Hur jag ska få henne att förstå utan att gå ifrån det som är jag. Hur talar man vett med en människa som är precis som en själv?

Som sagt, det suger. Kärlekslivet i alla fall. Det var fint att höra att det gick åtminstone rätt så bra för mina snygga pojkvänner på tjejfesten. Och det där med IDAHO kommer att bli häftigt. Kommunikation är bra!

Lördag

Åh de har fått bebisen! Min gamla vän som jag inte har pratat med på för länge har lyckats få ur sig sin andra och jag har inte ringt och sagt grattis. Eller ens ringt på jättelänge. Det är så likt mig att inte ringa. Hoppas hon inte tror att jag har försvunnit, för det har jag inte. Och åh! Jag blev glad nu!

Jag har varit hemma hos min mormor idag, hela familjen var där och åt mat, hjälpte bror med läxan och rensade ur Alicias leksaker. Som vanligt satt vi och babblade i munnen på varann. Jag berättade att jag funderar på att sitta med i elevkårsstyrelsen och fick ett NEJ!!! till svar. De tyckte att jag har nog med rfsl, skola, häst, barn och sånt. Min familj är kul. I andra familjer brukar barnen klaga på att föräldrarna ställer för stora krav på dem. Utbildning, karriär osv är viktigare än deras egen lycka. För mig är det tvärtom. Min familj verkar inte förstå att jag tycker att det är så himla kul att engagera mig. De tänker inte på mitt omdöme, cv eller karriär. Ja, jag har en kul familj. De är rara.

Jag har rensat ur en massa gamla Aliciakläder idag också. Hon är stor nu. Men det är så jobbigt att slänga! Jag har gått med gråten i halsen hela tiden. En del saker går bara inte att slänga bort. Det gjorde så ont att t.o.m. slänga en massa gamla strumpor! Men jag har ändå varit riktigt hård. Allt som blev kvar var en mössa och en jacka som hon hade när hon var tre. Det kunde jag helt enkelt inte slänga. Johanna sa att jag inte behövde när hon såg hur jag kramade jackan. Hon var så otroligt söt i de där kläderna. Söt, glad, envis och så otroligt stark för att ha gått igenom så mycket som så liten. Jag minns hur jag satte henne i cykelsadeln varje morgon och åkte till dagis. Vi var så glada då, mitt i all misär. Hur kan man bara slänga sånt?

Dagens A-citat:
"Johanna, eller jag menar mamma, förlåt att jag tjatar, men det var så himla mysigt att sova med dig i soffan. Jag älskar dig hela tiden. Fast jag säger att jag inte gör det ibland. Vet du det? Ska vi gå snart eller?"
I en enda lång mening liksom...

Haha jag är så yr! Jag har precis skickat iväg ett långt mail om varför de som tog emot det skulle läsa bilagan om härskartekniker. Och så glömde jag bilagan! Snyggt.

Jag har visat mig vara rätt teknisk idag. Jag har fixat loggan till qruisersidan. Jag vet inte riktigt hur jag gjorde, men jag kunde. Min pappa datakonsulten försökte verkligen, men kunde inte. Fast jag höll å andra sidan på i nån timme. Det blev rätt okej till slut. Skönt att få det gjort. Jag är perfektionist när det gäller en del saker. Mitt nyaste motto är "OM man ska göra något så ska man göra det ordentligt".

Vårkänslor

Och så skriver den där människan så fina saker och jag blir så glad. Glad för att det går så bra och glad för att det kan vara så att solen skiner och det är mars och den där människan finns.

Jag hade en skum dröm inatt. Jag drömde att J2 och min engelskalärare hade nåt ihop. Sen undvek de mig på stan. Det var verkligen skumt. J tycker att det verkar trevligt, men hon vill nog gärna träffa henne innan de inleder ett förhållande. Jag förstår henne.

Nu ska jag gå ut i solen. Jag har fastnat inne på last.fm sen jag vaknade. Funderar på att gå ner på stan ensam och titta på våren en sväng innan jag hämtar barnet och går till teater och drama-skolan.

Snurr

Jag är trött och tankarna snurrar runt. Det finns så mycket i mitt huvud som bara snurrar runt och aldrig kommer nånstans mer än runt runt. Saker som upprepar sig. Om och om igen. Jag börjar i alla fall se mönstren. Lära känna mig själv. Kanske jag slipper göra om samma misstag om jag bara påminner mig själv att bryta mönstren? Jag tänker så mycket. Och ibland får jag ont i magen och blir rädd för att hamna 6-7 år tillbaka i tiden, till då när jag försökte vara en tjej och flickvän, och glömma bort allt jag är och bli någon annans tankar bara för att jag är så rädd för att tänka själv. För jag tror att jag har vuxit, vuxnat, sen dess och blivit så mycket mer. Tänk om jag har fel? Tänk om allt jag kommit fram till genom att tänka själv är helt fel och att det helt enkelt finns ett enda riktigt sätt att leva? Det där som jag brukar tjata om och vilja bryta mot, heteronormen, tvåsamhetsnormen, alla normer. Tänk om jag bara lurar mig själv...

Men så kommer jag på det! Jag var faktiskt bra på den tiden också. Jag tänkte likadant då. Utvecklade mitt tänkande. Men jag var för osäker och oerfaren för att förstå hur jag skulle använda det. Nu vet jag ju. Och sen försvinner snurret ur mitt huvud. Snurrigt va?

Nu lyssnar jag på Billie the vision, Antony, Laleh och annan musik som minns. Minns och känns. Bra. Jag saknar människorna som hör till musiken. Ibland är saker för långt bort. Creep.

Jag ska gå och sova nu. Eller sitta med rätt så nya j på msn och bli ännu djupare =)
Jag är ledig imorgon! Eller rättare sagt, jag har egna studier.

Silver!

Jajamen. Nu när jag har en blogg så måste jag ju skriva i den också. Eller hur?
Jag har vunnit en silvermedalj i Bollnäs idag. Gävle blev tvåa i skidåkning i Lilla OS, en tävling mellan alla folkhögskolor i Gävleborgs län. Inte riktig skidåkning, bara sån där midsommarlekgrej när man ska gå fyra st på två plankor. Vi höll faktiskt på att vinna, men när det var 1 1/2 meter kvar ramlade vi. Surt. Vi blev tvåa nästan hela dagen och förlorade vandringspokalen. Så kan det gå, men attans vad kul vi hade. Fint väder och fina flickor som inte gick i min skola och jag kanske ångrar att jag inte pratade med henne. Lite. Hon såg intressant ut. Fast det behöver ju inte betyda att hon är det. Jag gick på tipspromenad och mindes min Bollnästid istället. Det är vår och jag är glad. Och idag är världen liten.

Jag gillar faktiskt att vara ordförande. Just nu, så här i början av året, känns det riktigt bra! Vi hade första mötet i tisdags och alla verkar så himla bra. Vi kommer att göra så många bra saker i år, jag känner det på mig! Idag satt jag på bussen och funderade på idaho. Det var bra förra året, men i år blir det ännu bättre!

Jag är som alla andra

Det är alltså sant. Jag har gett upp alla community-bloggar för att bli normal på en riktig blogg!
Hur många vuxenpoäng är det värt?

Jag har haft teater idag. Vi tog ett klokt beslut om att lägga ner Rakt ner i fickan. Screw fröken Höök, den bittra gamla flatan. Vi kör sketcher istället. Mycket roligare! Mycket!

Det är himla mycket styrelsearbete överallt nu. Men varför inte göra det ordentligt när en ändå håller på?

Jaa. Jag är jättetrött. Imorgon ska jag till Bollnäs. Åka buss åka buss!