hihi

Jag och A har pratat utomrikiska idag. Hon är väldigt nyfiken på språk just nu och bad mig att prata engelska med henne. Hon lär sig jättefort, fast uttalet låter som tyska. Så hon fick lära sig lite sånt också. Vi asgarvade åt:
- give me a kiss
- ich liebe dich! (med gester)
- but I love pink sheet!

Vi har humor! (om ni inte fattar så prova att läsa det högt. fattar ni inte ändå så strunta i det)

Jag har jobbat en massa idag också. Tur att det här är en lång helg. Men nu börjar jag se ett slut på det här, åtminstone har vi tagit ett steg framåt. Jag har skickat in ett krav till tidningen och förbundet och jag vill samma sak. Nu väntar jag bara på att tidningen ska ringa och ge mig en tid. Sen. Sen kan jag andas ordentligt. Det är skönt att ha så mycket stöd som jag har från omgivningen. Men hörrni, det är lugnt! Jag andas när jag har tid!

Pust

Jag tror inte man kan ha stressigare vecka än den som jag har haft nu. Jag har börjat en kurs i Naturkunskap B, så jag läser 200% till slutet av maj. På det har vi fått slut på årsmötet, äntligen, och jag har lärt mig mer om hur jag ska vara som arbetsgivare. Dessutom har den där debatten i Hudiksvalls Tidning har fortsatt. Det är för mycket just nu. I tisdags var vi fyra på "rätt" sida. Som tur var fick debatten precis vad den behövde från verksamhetschefen på förbundskansliet, en personlig vinkling på hur det faktiskt ser ut i homosexuella förhållanden. Jag tror det behövdes. Jag var också med och battlade lite. Och en till och den där Christoffer som skriver precis som jag. På torsdagen kom en till på vår sida, men Sd la sig i debatten också. Det tar aldrig slut! Som tur är har vi haft temavecka i skolan och min rektor har låtit mig sitta vid datorn istället för i rabatten. Han såg direkt hur sliten jag är. Vad skulle jag göra utan alla stöttande människor?
Dessutom har den där unge konstnären skrivit en massa konstiga saker igen i Arbetarbladet. Varför inte bara ta reda på fakta och samarbeta istället för att slänga skit? Vi vill ju samma saker. Nu är förbundet indraget och det blir bara mer och mer pinsamt. För honom. Han började ju så bra! Jag ska försöka få dem att göra en intervju med mig och skriva ett brev till honom så att allt blir bra till slut. Mitt liv är så tråkigt!!!

Fast jag hade världens tur idag ändå. Jag träffade min morfar utanför affären och han tvingade med mig hem på sitt födelsedagskalas. Det var nog det bästa på hela dagen. Mat, jordgubbar, tårta, vin och min familjs härliga, politiska diskussioner. "Det finns alltid plats för en öl med goda vänner", nåt ditåt. Fast familj och vin. Jag borde lära mig att ta ledigt ibland. Ibland vill jag för mycket. Jag blir för mycket. Och glömmer bort vem jag egentligen är, vad jag egentligen vill. Det har gått så himla fort det här året. Jag är bra och duktig, jag kan allt. Men jag får inte glömma bort det som gör att jag är jag. Jag måste satsa mer på mig själv istället för nån töntig meritlista. Ringa till folk. Gå och fika. Åka tåg till alla älskade människor i världen. De är värda mer än en dator. Jag har råd nu. Och jag måste ta mig tid. Vem tusan är jag annars?

Åh

Den här debatten verkar aldrig vilja ta slut. Fast det är skönt att veta att det är fler som engagerar sig i den. Läs här och här och här. Mitt svar till "gubbarna" kom inte in förrän idag. Samtidigt som Jerker försvarade sig från de tre och nån människa, som jag inte riktigt förstår vad den menar, publicerades. Vad håller han på med den där pastorn? Jag kollade upp litegrann om honom. Han är Sjundedagsadventistpastor och finns lite här och där. På deras hemsida står det så här: "Många adventister är vegetarianer eftersom Bibeln förespråkar en sådan kost. Adventisten Kelloggs majsflingor var bara början av vårt arbete för att ge människor bättre kostvanor och sundare alternativ. I Sverige driver Adventistsamfundet hälsokostföretaget AB Svenska Nutana med detta syfte." Vad ska jag nu äta? Man borde ju bojkotta deras produkter, men det där är bra mat. Åh.

Är det verkligen så svårt?

Jag fick visst TVÅ svar i HT nu. Jag är minsann populär! Det var såklart allas vår Jerker, men nu har han fått sällskap av en annan man som värnar om barnen.

Herregud. Vart är världen på väg? Jag har lyckats plita ihop ett svar i alla fall. Fast jag vet inte om jag är så nöjd med det, jag påverkas för mycket av deras låga nivå.

JA

De har tagit in mitt svar till herr Jerker. Bra. Nu är jag ledig.

Det är så skönt med sommar ute! Jag har varit ute hos mina föräldrar hela dagen och rensat ogräs, lekt med ponnyer och blivit brun. Det är varmt! Jag får en massa extraenergi och vill göra allt möjligt. Vill ringa långtbortamänniskor och be dem komma hit! Fast nu är det ju mörkt och jag ska nog sova.

Fick förresten en underlig förfrågan igår. En man ville göra en undersökning om poly och skickade en fil med frågor. Men allt verkar väldigt mystiskt. Han ville att jag skulle ringa idag. Det har jag inte gjort.

Hon kan cykla!

Mitt barn har äntligen lärt sig att cykla utan stödhjul! Rätt som det var så bara kunde hon. Okej, inte helt problemfritt och hon har ganska många blåmärken. Men ändå! Det här är en bra fredag den 13:e. A kan allt. Det måste vara så spännande för henne att leva, hon lär sig så många saker hela tiden. Idag låg en bokklubbstidning framme på bordet. Hon började bläddra i den och hittade en sida där barn i hennes ålder ställt en massa frågor om allt möjligt, t.ex. om varför blodådror är blåa när blod är rött. En bra fråga faktiskt. Hon läste igenom det, sa "AHA!" och såg väldigt nöjd ut över att ha fått svar på nåt så viktigt. Jag kommer ihåg hur jag var i den åldern, jag var också tidig med att läsa och läste nästan allt jag kom över. Det var en sån häftig känsla att förstå världen. Att upptäcka den, upptäcka att det fanns så mycket kunskap och att kunna ta del av den. Sen gäller det att använda sig av den och lära sig tänka själv. A får mig att sätta värde på såna saker.
Vi har varit ute och lekt nästan hela dagen. Jag tycker om att leka med mitt barn. Vi lekte sju meter höga monster och köttätande gurkor. Vi har det bra här. Vi har något speciellt.

Nu sover barnet och jag har suttit hela kvällen på helgon och läst en massa forumtrådar. Det var så länge sen jag gjorde det, så jag tyckte det var dags att kolla läget lite. Jag förvånas över människors omedvetenhet. Jag fastnade länge inne på "relationer" och fasade över hur många som är så otroligt osjälvständiga och fast i det outtalade begreppet tvåsamhet och vilken stark norm som heteronormen faktiskt är. Ännu värre var det inne på "genus". Där handlade allt om att prata ner feminismen och att få genus att framstå som något bara äckliga, håriga, manshatande feministflator studerade. De få som vågade opponera sig mot dem som skrek högst blev snabbt dumförklarade eller nedtystade, trots att deras inlägg ofta var både kloka och informativa. Jag orkade inte vara kvar där inne. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör, hur tusan ska man orka kämpa när inget man säger verkar gå in hos dem som redan har bestämt sig? Vi måste vara otroligt dumma som gör det ändå. Eller är det för att vi har rätt? Många antifeminister vill ju ofta ungefär samma sak som vi, ha ett samhälle där alla (fast i alltför många fall är det begränsat till - de själva) har möjligheter att leva på samma villkor. Ska det vara så svårt att förstå att det är det vi kämpar för?

Allas lika värde - ska det vara så svårt?

Puh...

Nu är jag väl ändå ledig? Hoppas på det. Det blev en mediadag idag med, inget nytt egentligen. Bara prat om hur och vad. Vi kom fram till - ingenting nu och mer sen. Jag börjar känna mig trygg i det där ordförandeskapet nu, egentligen är det inte så annorlunda mot det jag gjorde innan. Vi har haft styrelsemöte och arbetsgruppsmöte idag också. Och vi har skrattat åt våra motståndare i tidningarna. För mitt i allt tokigt som skrivs så är det ändå lite skrattretande. De är så roliga i min styrelse, först pratas det en massa om hur viktigt det är att vara korrekt på möten. Sen blir alla kreativa och pratar i munnen på varandra. Fast nu har vi påbörjat vår styrelseutbildning, snart blir vi en hel styrelse med stenkoll. Jag tror på det där med kunskap, då slipper man trötta ut sig med ändlösa diskussioner i missförstånd och långa förklaringar. Dessutom tror jag att det är lättare att engagera sig i saker om man vet varför det ska göras. Jag tror fortfarande att det här blir jättebra!
IDAHO kommer också att bli jättebra. En lite trög start, men nu är vi igång. I tid!

Dagens fundering: Är jag en schlagerbög eller läderbög?
Det verkar vara de enda alternativen som finns i RFSL, enligt den unge mannen, Sveriges enda hbt-organisation. Den där med pridehysterin. Och just det, HBT är tydligen en diagnos.
Thanks for telling me.

Mediadag

Jag åkte hem till mina föräldrar igår för att pyssla lite med ponnyn, jag tyckte jag kunde vara lite oanträffbar innan mötet med vår anställde idag på eftermiddagen. Det skulle jag inte ha gjort. I morse ringde förbundets pressekreterare och berättade att jag fått ett svar på min debattartikel i Hudiksvalls Tidning. En människa som var väldigt upprörd värnade om mänsklighetens överlevnad, typ. Så jag lovade att skriva ner ett svar och skicka det till honom för att bolla lite, vi måste ju lugna den oroliga människan i Hudiksvall så fort som möjligt. Det var alltså bara att åka hem till stan, lämna barnet hos mormor, åka till klubben, fundera över artikeln, ha mötet och sen sätta mig ner och skriva. Lite lagom stressigt, jag missar ett vernissage som jag borde varit på, men det kommer att fungera ändå - trodde jag!

När jag äntligen fått iväg den anställda till vernissaget, sett till att J2 fått igång kaféet och formulerat ett antal kloka meningar i huvudet och datorn, ringde den anställda från utställningen och berättade att konstnären (som vår förening tydligen hjälpt massor) totaldissade hela förbundet i ett tal! Alla medier i stan var där och jag har precis sett tvnyheterna. Herregud. Ungen har ju gjort bort sig totalt! Tar man inte reda på fakta innan man uttalar sig i media? Visst, han vill provocera och förändra. BRA! Jag kan se vad han menar och håller med på en del punkter, men innan man fastställer hur något ser ut bör man väl ändå ta reda på några fakta? Inte bara kolla tillbaka på hur det har sett ut? Och anger man namn är det nog klokast att ta reda på vad de egentligen heter innan man säger fel offentligt... Dessutom är ärlighet en fin sak att använda när man ber om hjälp. Då hade han kunnat få rätt information och förhindrat att den annars fantastiska utställningen blev ett fiasko. Snacka om att förstöra för sig själv.

Ja, det blir nog en del media framöver. Jag har visst varit ledig tillräckligt.

jeeeäääjjj

Åh nu förstår jag igen varför jag är här. Varför jag gick. Haha hur kunde jag umgås med såna människor? Myskväll och snoppbilder? Var jag inte klokare än så när jag var yngre? Eller har det blivit värre? Jag minns inte. Det är läskigt det där när man träffar på gamla bekanta och upptäcker att under alla år som gått sen sist har de inte utvecklats ett dugg. Lite sorgligt. Fast trivs de med det så är det väl bara att gratulera. Det var inte min grej bara. Det var väl förmodligen därför som jag gick.

Jag är glad nu! Jag behövde jobba i lördags. Stå i garderoben med min tok och leka. Det var bra. Den där sista grejen som behövdes för att få mig tillbaka. Nu vill jag. Inga måsten. Bara vill.

Vi hade frukostbesök från huvudstaden idag. Trevligt. Jag vill ha mer av sånt, det är så mysigt att äta frukost med folk. Funderar på om jag ska höra med alla bekanta om vi inte kan köra nåt slags frukostschema. Åka runt till varandra på helgerna och sitta och äta frukost och prata i flera timmar. Är ni på?

Hm.

Undrar vad jag ska ha på mig ikväll. Jag är nånstans mittemellan "trött och sur" och "glad och positiv". Det blir nog bra det här. Några dagar till med sömn så är jag nog tillbaka! Öppna fönstret, ha i nytt vatten i badkaret. Badankan började få kallt om fötterna.

Jag tänker på alla människor igen. Det finns så många som är så bra. Som jag hejar på i livet. Som hejar på mig och säger åt mig när jag ställer till det för mig utan att se själv. Vad kloka alla är! För nu ser jag ju. Och jag började ju se det själv för länge sen, men så kom en massa annat i vägen och jag glömde bort det. Jag har en del att tänka på. Tänka över. Peta i och röra runt. Det kommer att göra ont. Men jag vet ju vad som är rätt. Vad jag vill. Det är inget fel med att dra undan mattor. Jag är gjord för det.

Nu - klubben. Le.

Jag har ätit påskmiddag idag. Och det ligger massor av påskägg hemma. Men jag får inte äta dem ikväll för jag ska jobba på klubben. Jag vill verkligen inte jobba, jag har gjort det nästan varje fest och pub den här vintern. Jag vill dricka! Jag behöver en riktig röjarkväll! Men det kommer nog att bli kul ändå. Det blir alltid roligt på våra fester.

Skärp dig nu för faan!

Ja, skärp dig nu Johanna. Jag känner inte igen mig längre. Jag sitter och ältar saker och gräver ner mig. Okej, det är min rätt att älta. Jag är deltar ju i patetisktävlingen fortfarande, tror jag. Just nu ligger jag nog rätt bra till i den, fast jag vet ju förstås inte hur patetisk min radikalfeministiska mottävlare är. Hon vinner alltid. Det var länge sen vi pratade. Vi brukade prata om att vi skulle gifta oss med George Clooney (för pengarna), skilja oss och sen köpa en ö där bara kvinnor var välkomna. Vi skulle skapa oss en egen värld. Jag isolerar mig. Eller fyller på nytt vatten i badkaret kanske? Det är bättre att tänka positivt. Och göra plats för allt som jag borde tänka på. I det här ältandet blir jag så dum och egocentrisk. Glömmer bort att, eller orkar inte, tänka på omvärlden. Jag vill inte vara sån. En sån där som gömmer sig och inte tar tillvara på de resurser som finns inuti. Så nu släpper jag det här och går vidare.

Skärp dig.

Men jag måste göra en sak klar först, det verkar ha blivit så många missförstånd. Jag är inte svartsjuk efter det som hände i helgen. Tvärtom. Det var syftet som gjorde mig ledsen. Nån slags hatisk hämndlystnad från hennes sida. Helgen var nog den där droppen som fick bägaren att rinna över efter tre år av småportioner. Och det jag ältar, nej just det HAR ältat, är det att jag inte kan få det att sluta rinna hur mycket jag än vänder ut och in på mig själv. Och det faktum att jag faktiskt har vänt ut och in på mig själv. Det var inte det vi ville med vår kärlek från början. Så det är därför jag är ledsen, ingenting annat.

Så. Jag ska sätta mig ner med mig själv och gå igenom vad det är jag egentligen tycker och står för igen. Tänka själv. Det är så lätt att säga att man gör det, men ändå fastnar man i det där att påverkas för mycket av andra. Hur många gånger har vi inte sett det? När man inte vet vad man själv tycker och inte orkar ta reda på det är det så lätt att ta någon annans tankar utan att ens tänka efter om det är rätt eller fel. Ibland är det kanske rätt, och då har man ju tur. Det blir ju mycket bekvämare på det viset. Men det är ju så lätt att det blir fel. För även om alla andra i byn äter arsenik och säger att det är det är det bästa som finns, så... Ja ni vet. Och jag svamlar en massa. Tänker på hon som inte orkar tänka själv. Och funderar på om jag själv gör så. Det är klart att jag gör, jag faller för grupptryck. Men har jag inte varit lite väl bekväm av mig på senaste?

Skärp dig.

Och är det bra eller dåligt att alltid försöka vara så bra? Min klassföreståndare säger att jag ligger jättebra till i alla ämnen i skolan. Vi pratade om att jag skulle ha hållit i en hbt-kurs på deras utbildningsdagar, om vad jag gjort tidigare och om hur bra jag är. Ja jag är bra. Men är jag verkligen bättre än någon annan? Vad är det som är så bra i det jag gör? Massor såklart. Hur mycket som helst. Men är de som inte orkar och inte gör samma sak som jag, sämre än mig? Hur är det egentligen? Jag skräms över att jag ibland fastnar i det där. Att jag sätter press på mig själv på det sättet, meriter och titlar blir viktigare än människor. Hur blir det om jag börjar sätta den pressen på alla i min omgivning? Säg åt mig om jag nånsin hamnar där.

Skärp dig.

Och för faan. Var lite glad! Det är ju lov! Jag skulle kunna åka iväg nånstans. Eller sätta mig ner och läsa en bok. Sjunga lite. Dricka en stor kopp te på balkongen. Ja, det ska jag!
Det är inte så illa med mig egentligen, men det är roligare för er att läsa om bekymmer än om min vardag.

Jag fick precis ett gråtande barn i famnen. Hon hade fått en ny ljudbok som tydligen var för läskig. Men det finns inga monster eller frankensteinar på riktigt. Stackars barn. Nu sover hon.

Kassörkassörkassörkassör... Var finns det en kassör?! Jag har suttit i möte hela kvällen och mitt tålamod börjar ta slut. Fram och tillbaka. Och ingen kassör. Inte ens en fd kassör! Men det löser sig, det gör faktiskt det. Tror jag. Jag vet att det är bra människor och att det bara behövs nån push i rätt riktning för att få alla att göra sitt bästa. Det gäller bara att hitta riktningen. Vi ska. Jag ska. Göra bättre efter att jag sovit lite. Fast egentligen är det ju bara bra! Vi har en hel grupp med människor som vill saker, de uttrycker det på olika vis bara. Och är mer utvecklade på olika områden. De säger samma saker, men på olika sätt. Lite pushar bara. Och fortsatt positivt tänkande. Och fortsatt mod att säga ifrån. Utveckling behövs. Men vi har potential!

Imorgon ska jag vara Vanessas händer =)

Mycket nu...

Jag försov mig (halvt med flit) idag till kl 11. Det var nog behövligt. Jag är fortfarande trött, men jag kan ändå tänka klart. Klarare än igår i alla fall. Och mina vänner är fortfarande världens bästa. Jag är ju här. Och jag är vacker och begåvad. Ett litet bakslag. Det här är bara resultatet av att jag pressat in mig själv i en norm alltför länge, för att göra någon annan glad. Någon som inte heller passade in där. Regler och principer. Jag visste ju egentligen. Nu får jag faktiskt ta tag i det här som är mitt liv. Göra nåt av det.

Fast först ska jag försöka få tag på en kassör. Och kanske en till suppleant, eller ersättare som det kommer att heta i normalstadgarna. Leka ännu mer föreningsnörd. Om jag kan samla tankarna på rfsl. Det är mycket nu. Skola, rfsl, familj och hämndlystna människor. På nåt sätt ska jag få det att gå ihop.

Måndagen efter

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre. Jag har gjort både och. Kanske vara en smula arg? Det har jag också varit. Allt på en gång är bara förvirrande. Det är nog det jag är nu - förvirrad. För jag förstår inte. Varför då liksom? Så patetiskt töntigt gjort. Hämnas på mig för att jag är... ja vad är jag egentligen? Min arena? Var allt där mitt? Och om det nu hade varit mitt, försökte jag då inte dela med mig av det? Jag var glad. Jag var där. Jag hade roligt. Sen hade jag inte roligt längre. Och var inte där. Utan ensam på ett hotellrum. Sen var jag förstående. Och sen ensam igen. Varför stanna kvar?! Hela tiden? Igen?! Vad tusan har jag gjort? För nånstans låter det som att det är jag som gjort något.
Det borde inte vara såhär nu. Det får inte plats i min planering. Jag har noga planlagt min tid för att undvika utbrändhet. Men jag glömde att planera in det här. Det får inte sänka mig. Får inte får inte! Nästa vecka! Men inte nu. Jag är för stressad. Jag vill bara gråta, men jag hinner inte. Och jag är för stolt. Men mina kompisar är bra. Det är bra att ha ställen att gå till. Människor som leder mig rätt mitt i all förvirring och talar om att jag är bra när jag inte ser mattetalen för alla tårar. För jag är bra. Bäst ju.

Annars var faktiskt kongressen bra. Det var inte jag som hade problem. Det var det där dåliga självförtroendet som hade det och tog ut det på mig (fast mest sig självt). Det var så otroligt kul att träffa alla människor som jag samlat på mig och alla nya. Så otroligt kul att vara där när allt hände. Lars Ohly kysste Sören på munnen och gav oss en bröllopstårta (v tycker precis som vi i äktenskapsfrågan). Elitismen var där som den brukade. Normerna med, men jag bröt mot dem som jag brukar. Det var bra där. Förutom kl 1-4 natten mellan lördag och söndag. Resten var bara bra, och jag är nästan lite ledsen för att det är över också. Jag tycker faktiskt att det är bland det roligaste som finns att kongressa. Festerna och sånt där kan jag klara mig utan, det är salen jag vill ha! För, om man bara är påläst, finns det nåt mer underbart än att med värkande kropp sitta och bläddra i papper, ropa "ja" och förändra?