För mycket tråk är sånt som man ska undvika. Från och med nu ska jag ta bättre hand om mig själv. Vara riktigt egoistisk med andra ord. Jag är sjukskriven i tre veckor. Jag borde ha lyssnat mer på alla som sagt åt mig att lugna ner tempot. Nu lyssnar jag. Det är ganska underbart att vara sjukskriven när det är så vackert väder ute. Idag har jag suttit på min balkong och målat. Nej, det är förstås inte helt underbart att vara sjuk. Men ibland får jag små glimtar av hur det borde vara. Man måste andas också.

Eh... Det var ju inte idag som det var styrelsemöte. Nästa tisdag! Tur att jag ligger en vecka före istället för en vecka efter, det hade blivit dumt.
Just nu händer väldigt mycket igen. Specialarbetet (ett queert sådant naturligtvis) ska vara färdigt på torsdag. Skolan är nedläggningshotad. Åke är på besök. Mycket tråk. Men jag skrev högskoleprovet i lördags och det gick ändå okej. 89 rätt av 122, det borde räcka till 1.5. Rätt bra för att vara första gången! Och jag ler ganska ofta.

Man bör f.ö. vara restriktiv med fittarop på stan trots att klockan är två på natten. Rätt som det är kan en lärare komma förbi.

Fina rätt så bra skolan... Jag tjatade till mig en genomgång av DTK-delen av högskoleprovet. Så nu har jag ännu mer koll. Men det betyder ju inte att det kommer att gå bra imorgon. Lite bättre kanske?

Jaha? Är det meningen att jag ska sitta såhär ensam ikväll?

Nedläggningar

En intressant sak:
När Åke gjort sig alltför hemmastadd och depressionen är ett faktum, då kan nedläggningen av en skola t.o.m. lätta upp stämningen och sätta fart på mig.

Ja. Skolan ska troligen läggas ner. Inte förrän vid årsskiftet, så det drabbar inte mig. Men ändå. Och aldrig har sammanhållningen varit så bra. För det är faktiskt så att den där skolan är viktig. Mycket viktig. Ibland den enda möjligheten till ett värdigt liv eller åtminstone en utbildning. Och nu ska den försvinna. Jag undrar hur många av de ensamstående föräldrarna som orkar och har möjlighet att åka ut till Storvik. Eller de som inte mår så bra och äntligen har funnit en plats att utvecklas på. Det är lite av vad som är unikt med skolan i Gävle. Vad händer om man tar bort det? Folkhögskolor är bl.a. till för att utveckla demokrati. I Gävle finns chansen för de allra svagaste, vars röster sällan hörs, att stärkas genom utbildning på hemmaplan. Hur går vi vidare på bästa sätt?