Alltså...

Bara för att göra en sak klar:

JAG HÅLLER MINA PARTNERS I HANDEN NÄR JAG VILL!!!

Så. Det är inte nyttigt att googla på sig själv. Inte när det kommer upp en massa reportage där mycket har blivit snedvridet.
Annars är det bra. Jag har kommit in på högskolan. Och köpt en till ponny. Och just nu väntar jag på att tvätten ska bli torr.

För mycket tråk är sånt som man ska undvika. Från och med nu ska jag ta bättre hand om mig själv. Vara riktigt egoistisk med andra ord. Jag är sjukskriven i tre veckor. Jag borde ha lyssnat mer på alla som sagt åt mig att lugna ner tempot. Nu lyssnar jag. Det är ganska underbart att vara sjukskriven när det är så vackert väder ute. Idag har jag suttit på min balkong och målat. Nej, det är förstås inte helt underbart att vara sjuk. Men ibland får jag små glimtar av hur det borde vara. Man måste andas också.

Eh... Det var ju inte idag som det var styrelsemöte. Nästa tisdag! Tur att jag ligger en vecka före istället för en vecka efter, det hade blivit dumt.
Just nu händer väldigt mycket igen. Specialarbetet (ett queert sådant naturligtvis) ska vara färdigt på torsdag. Skolan är nedläggningshotad. Åke är på besök. Mycket tråk. Men jag skrev högskoleprovet i lördags och det gick ändå okej. 89 rätt av 122, det borde räcka till 1.5. Rätt bra för att vara första gången! Och jag ler ganska ofta.

Man bör f.ö. vara restriktiv med fittarop på stan trots att klockan är två på natten. Rätt som det är kan en lärare komma förbi.

Fina rätt så bra skolan... Jag tjatade till mig en genomgång av DTK-delen av högskoleprovet. Så nu har jag ännu mer koll. Men det betyder ju inte att det kommer att gå bra imorgon. Lite bättre kanske?

Jaha? Är det meningen att jag ska sitta såhär ensam ikväll?

Nedläggningar

En intressant sak:
När Åke gjort sig alltför hemmastadd och depressionen är ett faktum, då kan nedläggningen av en skola t.o.m. lätta upp stämningen och sätta fart på mig.

Ja. Skolan ska troligen läggas ner. Inte förrän vid årsskiftet, så det drabbar inte mig. Men ändå. Och aldrig har sammanhållningen varit så bra. För det är faktiskt så att den där skolan är viktig. Mycket viktig. Ibland den enda möjligheten till ett värdigt liv eller åtminstone en utbildning. Och nu ska den försvinna. Jag undrar hur många av de ensamstående föräldrarna som orkar och har möjlighet att åka ut till Storvik. Eller de som inte mår så bra och äntligen har funnit en plats att utvecklas på. Det är lite av vad som är unikt med skolan i Gävle. Vad händer om man tar bort det? Folkhögskolor är bl.a. till för att utveckla demokrati. I Gävle finns chansen för de allra svagaste, vars röster sällan hörs, att stärkas genom utbildning på hemmaplan. Hur går vi vidare på bästa sätt?

Jag skulle vilja att solen sken. För då skulle det kännas ännu mer hur bra jag mår. Jag är trött. Men ändå så pirrigt glad och studsig! Jag och A är på landet, mitt tal igår gick okej och det finns så mycket bra överallt.

Fjant 2

Jaja. Och det är lustigt hur alla i min bekantskapskrets har samma problem just nu. Nu är det årsmötes(läs:ångest-)tider i hela världen. Och mars. Och 8:e mars på lördag. Ett år var det inte lördag för mig, utan en annan dag. Men det var för länge sen. Och jag klarade årsmötet. Och annars är allt bra. Jovisst. Vi sover oss igenom mars istället. Ja just det, mars för ännu fler år sen. Och det blev ju bra. Det är ju jättebra nu. Ptjaaa.
Fåntratt är bra som lider med mig. Fast jag är fånigare. Fånig fånig fånig. Roligt!

Fjant

Under tiden jag funderar på om jag ska vara positiv eller ej till nomineringen till förbundsstyrelsen så roar jag mig med att skriva prov-högskoleprov i skolan. Vi får reda på resultaten imorgon, men jag fick ångest och kunde inte vänta. Så jag har suttit och rättat mig själv hemma :)
Engelskan fanns inte på nätet, men jag vet att även om jag har alla fel på den så kommer jag inte under 1.2! Och jag som var beredd på att gå och dö eller nåt annat drastiskt. Jag är en fjant :)

Dagen efter

Det är dagen efter RFSL Gävleborgs årsmöte. Och jag blev omvald som ordförande! Jag är glad. Glad över allt jobb vi gjort under året, det kändes lite som ett erkännande och ett målsnöre. Självklart fortsätter jobbet under det här året också. Men ett helt år har gått och nu samlades alla igen för ett årsmöte. Och till skillnad från förra året är årsmötet färdigt nu! Efter en kväll! Förra året fick årsmötet ajourneras flera gånger för att vi saknade folk på vissa poster. Ingen rolig start som ordförande alltså. Men nu känns allt bara bra. Alla papper i ordning och alla platser tillsatta. Jag har härliga styrelsekompisar i år med, några nya och ganska många gamla. Det här kommer att bli ett ännu bättre år! Jag känner det.

Och jag är glad över att ha haft så kul på festen efteråt. Den inleddes med middag och jag lekte med vår yngsta medlem, min snart tvååriga granne. Sen åkte hon hem med sina föräldrar och jag fick fortsätta leka med alla andra medlemmar. Och det var så kul!

”We’re here, we’re straight – get used to it!”

Hahaha jag dör! Så himla skönt. Hahahaha
http://www.aftonbladet.se/kultur/article1920584.ab

Grubblar

Jag grubblar idag. Det började med rätt meningslöst grubbel, sen kom inspirationen in. Jag försöker komma fram till något, hitta orden på vad det är jag grubblar över. Det handlar mycket om queerteori och sånt. Jag försöker få ordning på mitt specialarbete som tycks ändra sig hela tiden.
I lördags hade vänsterpartiet bjudit in mig och Eva-Britt Svensson (EU-parlamentariker för Vänsterpartiet) till sin sexualpolitikdag. Jag fokuserade på normer genom olika övningar. Det blev otroligt intressanta, förhoppningsvis givande, och ganska queera diskussioner under dagen och jag kände att det faktiskt gav mig mycket också. Som det här med att uttrycka sig. På eftermiddagen, efter Eva-Britts pass om sexslavhandel, var jag trött och jämförde mig tyst med Eva-Britt som jag tyckte var underbar som talare, men en tjej kom fram till mig och påpekade mitt lugn och hur jag fann ord under en diskussion om att problematisera prostitutionslagstiftningen (den blev intensiv, typ jag mot 15 andra innan vi enades om något). En stund senare var jag och Eva-Britt ensamma och hon berättade spontant hur hon granskade sig själv lika kritiskt som jag gjort. Hon var, givetvis, en av de mest högljudda i vår diskussion. Jag beundrade henne, men hon såg det lite som en svaghet att vara högljudd. Det startade ännu en givande diskussion.
Just nu håller jag på att sammanställa mina intervjuer för specialarbetet. Det är svårt, för i och med dem har jag fått så många nya perspektiv på saker. En del saker hade jag knappt reflekterat över innan, men de har påverkat mig en hel del. Samtidigt läser jag en massa bloggar och tidningar och blir trött över det Maciej Zaremba skriver i DN om SFQ. Och jag funderar över synen på queerperspektiv och likabehandling i det här samhället som börjar likna en bok som jag läste för länge sen. Och jag sätter ihop det med en annan form av kritik (typ påhopp) som jag stött på i RFSL-sammanhang. Det för mig vidare till att fundera över det här med kommunikation igen och olika sätt att närma sig samma problem.
Oj, jag har visst tappat det här med att fatta mig kort idag. Men jag grubblar.

Vattkoppor

Jag var lite knasig i morse. Jag var stressad, jag skulle bli hämtad utanför barnets skola för att sen åka och jobba. Eftersom vi var lite sena så fick jag min sjuåring att gå så fort hon kunde. Hon lydde snällt trots lite gnäll över ont i halsen. När jag kom tillbaka till Gävle ringde J och sa att A hade röda prickar på kroppen. Förmodligen vattkoppor. Det började med fem, nu är det minst dubbelt så många. Jag är hemsk. Men hon älskar mig ändå. Vilken tur jag har.

Trött på barnkalas, trött på att ha gjort för lite. Hur mycket måste man göra egentligen?
Intressant program på kunskapskanalen just nu. Kul att få in RFSL Ungdom!

Mitt liv som kosedyr
http://www.aftenposten.no/sid/article2257137.ece
Det här blev jag så glad av att läsa. Det är en norsk flicka som berättar om hur det är att växa upp med två mammor.

Jag blir också glad när solen skiner.

Boostad

Jag är det nu. Efter en fredag till måndag-helg i Stockholm med otroligt mycket innehåll och massor av häftiga människor som jag är tacksam över att ha träffat. Egentligen är jag skittrött men det känns inte för jag är så glad.

Blä

En smula irriterad på min kropp som inte verkar vilja ställa upp på allt jag vill, vilket leder till att jag inte heller gör något. Vilket leder till att inget händer och jag står och stampar. Vilket leder till att jag blir deprimerad och börjar tvivla på mig själv. Svackor är naturliga.
Men allt går att lösa. Tror, hoppas, vill jag. Antingen väntar jag på att det här går över, eller så finns det andra lösningar än de som jag ser. Jag väntar på läkartid. Det kanske är nåt så enkelt som vitaminbrist?

Nu ska jag sätta mig och skriva på mitt specialarbete. Och några protokoll. Eller kanske läsa den lilla luntan med papper från kvalitetsgruppen? Högskoleprov kanske? Jag behöver bli lite arg, få upp blodtrycket och sluta yra.

Jag kan liksom inte sätta fingret på vad som är fel, men det bara är så fastän allt borde vara bra.

Ska vi rymma bort?

Eller...

Eller också är det kanske VI som har problem? Fast det förstås, då måste vi börja titta på oss själva och varandra istället för att se allt i svart eller vitt. Jag tror jag alltför ofta tar för givet att alla tycker som jag, så jag glömmer bort att skriva ner det. Jag tror också att man utvecklas genom skrivande.

Jag kollade på programmet som pappa skrev om. Det handlar ju om att se problemen som vi alla är med och ställer till och vi alla bär ansvaret för att rätta till.
Det finns vissa områden i samhället där män ibland hamnar i underläge, visst. Som i familjerätt och säkert mycket mer. Och visst kan jag, till viss del, förstå att Pär Ström känner sig kränkt när han i hela sitt liv varit "snäll" och "normal" - och ändå blir skuldbelagd pga sitt kön. Jobbigt. Jag kan också sätta mig in i situationen att ha upplevt orättvisor och inte bli tagen på allvar i sin kränkning (typ alla fittpersoner, ickesvenska, ickeheterosexuella, funktionshindrade etc. minns hur det känns). Nu när han utmålas som skurk måste han börja titta på sig själv (eller hitta en försvarsstrategi!). Dumma feministerna, kan man säga på sandlådenivå. För det är just där som det hamnar när han börjar påstå att det inte alls finns ett patriarkat, utan snarare ett matriarkat. Jag tyckte att allt dog där. Att, som Maja Lundgren, backa och byta ut patriarkat mot brödraskap med hänvisningen till att i ett patriarkat finns bara EN man som bestämmer känns lite segt, eller rent ut sagt fegt. Jag menar att ordet patriarkat har fått en annan betydelse i dagsläget. Det är allmänt vedertaget att i diskussionen om samhällspatriarkat handlar det om att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp (alltså inte om att en enda man styr samhället). Och där kan man förstås läsa in betydelsen brödraskap, för någonstans måste ju den här samhällskonstellationen upprätthållas trots allt jobb för jämställdhet. Ord. Å andra sidan är det kanske det enda sättet att kunna ha ett samtal ovanför sandlådenivå nu när alla är så rädda för att kalla sig feminister. Vi får kanske hitta på nya uttryck för att kunna lyssna på varandra och föra samtalet vidare. Det verkar ju omöjligt annars.

Renzo Aneröd och Mats Björnsson sa några kloka, avslutande ord. Nåt om faran i att ställa allt i motsats till varandra och Mats "jag tycker att man har ett ansvar för att bli medveten om hur alla orättvisor hänger ihop". Ska det vara så svårt att förstå? Det kanske är det. Ska det vara så svårt för den, till viss del, priviligierade mig att förstå?

När man är sjuk, så pass sjuk att man inte kan göra alltför häftiga fysiska övningar (som att hänga upp lampor) utan att bli yr i huvudet, kan man ändå ägna sig åt en massa tänkande, bokläsning och annat nyttigt. Jag har läst intressanta böcker inför specialarbetet, stickat lite mer på nåt som kanske kommer att bli en mössa, omvärderat gamla åsikter, facebookat, kollat på tv osv. Jag har kommit fram till massor. Som att jag tappat lite av min slampighet. Det är underskattat och har på tok för dåligt rykte. Jag har faktiskt funderat lite på om jag inte ska inrikta mig mer på slampighet i specialarbetet. Det kan bli så. Eller så håller jag mig till det lite stelare och bredare "queer", som det så fint har blivit döpt till av min handledare. För jag är visst sån.

Jag har också funderat över om inte tv har blivit ännu mer heteronormativt. Eller bara mer dumt? I morse vaknade jag till ett sånt där program där man ska gissa ett ord och ringa in. Det är dumt. För det räcker ju inte med att kunna ordet för att vinna 222 000 kr, man måste svara rätt på en annan fråga. Och det slutar med att man vinner en tusenlapp. Jag borde sätta mig in i det där mer, men jag orkar inte riktigt just nu. Det heteronormativa började jag upptäcka på den där idrottsgalan där folk skämtade vitt och brett om vilka som var med vilka och la till ett generat "hehe?". Det kändes så lågt. Sen har jag upptäckt mer sånt överallt. Eller så är det för att jag äntligen har börjat titta på tv?

Jag har också tänkt på ett fyllesamtal för ett tag sen. Är ideologier och -ismer lika religioner i vissa fall? Och vad händer folk "köper" något utan att tänka? När det blir en identitet? Det var inte det som vi diskuterade, utan som vanligt hamnade jag med en kille som klagade på feminismen. Han hade, på sitt jobb, nästan blivit spöad av två småtjejer som inte hade orden att förklara deras nya insikt/identitet att alla män är svin. Så de hade tagit till våld, och självklart var det "feminismens fel". Sen tänkte jag på mitt gamla ex som visade sig ha lite tvivelaktig högerbakgrund och upptäckte att det fanns vissa likheter i fyllekillens resonemang kring feminism och kring högerextremism. Och sen funderade jag vidare och allt blev väldigt djupt. Fast det var inte feminismens fel att tjejerna ville slå honom. Det var hans eget eftersom att han, som faktiskt är anställd för att jobba med ungdomar, borde ha såpass grundläggande kunskap om jämställdhet att han kan leda en diskussion om det utan att motarbeta den. I det här fallet var han nog ett svin. Eller arbetsgivaren som inte sett till att den kunskapen, eller snarare insikten, finns? Alla män är inte svin, men jag tror att det är lätt att få den uppfattningen när man nästan dagligen blir kränkt av skämtande vuxna på t.ex. fritidsgården, bara för att man är född med fittan som de skämtar om. Och att bli ännu mer kränkt, när man försöker uttrycka sin ilska över det, skulle nog göra det ganska lätt att ta till våld. Men ja, fyllekillen, det är synd om dig. Också.

Det är egentligen synd om alla som har fastnat utan att förstå det. Kan jag tänka ibland när jag tror att jag är världsbäst.

Jag är uttråkad.

Trasselförkylning

Det går segt ibland. Intrasslad i grubblerier och det verkar inte som om det rör på sig alls. Men så läste jag min gamla blogg på lunarstorm (hihi ja jag har kvar en sida där) och insåg att det faktiskt har rört på sig. Då var jag intrasslad i annat och hade en massa oformulerade drömmar och tankar och nu är jag här. Vi är här. Det ger lite tröst i alla fall. Det finns nog en väg ut ur det här trasslet också.

Just nu skrattar jag åt att barnet blev magsjukt och att en dunderförkylning attackerade mig när jag minst behövde det. I torsdags, en kvart innan jag skulle laga mat, kom den. Som tur var kunde jag byta matpass med en granne. På fredagen lyckades jag ta mig till sista lektionen i skolan och lärde mig att jorden är rund(!). Igår hade jag skolinformation för konfirmander i Valbo och kalasade för 74-åriga mormor. Idag satt vi några tappra själar (jag kände mig tapper i alla fall) på klubben och fyllde i bidragsredovisning. Mycket går om man bara vill. Jag lyckades klara de senaste dagarna trots förkylningen. Då borde jag lyckas reda ut trasslet också. Min familj är bra.

Demokrati när den är som bäst. Eller nåt.

Just nu är jag så förbannat arg. Och jag vet precis vad jag ska bli - politiker. Jag gick precis hem från ett föräldrarådsmöte på Söderskolan, en liten skola med klasserna F-6 som ligger rätt centralt i den här stan. Mitt barn går där. Gävle "måste" skära ner 1 % på all verksamhet och på kommunen har man insett att eftersom elevantalet minskat (bl.a. pga alla friskolor men också på att det föds mindre barn) är det bättre på att skära ner på lokaler än resurser. Söderskolan ligger risigt till. Anledningarna till att lägga ner just den skolan går att diskutera, men det är just det som gör mig så arg. För det GÅR inte att diskutera! Total brist på respekt råder.

Idag var föräldrarådet, arbetsgruppen som jobbar mot stängningen, Jens Leidermark (socialdemokratisk ordförande i BUN), Eva Broström och Bo Egebrand (områdeschefer för södra respektive centrala skolområdena) inbjudna till möte. Det var ganska olustig stämning bland föräldrarna och personalen innan mötet började. Och värre blev det efter förlängningen av det. Jag kan absolut köpa argumenten för att lägga ner en skola, t.o.m. Söderskolan. Men sättet man kommit fram till det här är så fult. Man har inte gett oss föräldrar, medborgare, en chans att lägga fram vår syn på det hela. Det finns väldigt bra argument för att behålla Söderskolan. Saken är den att ett medborgarförslag skulle ha varit inne i oktober och vi på skolan fick reda på allt i november när någon luskade fram det. Nu i januari ska man ta beslut, fastän andra medlemmar i BUN vill skjuta upp det. På ett underlag som det hela tiden hittas fler och fler brister i. Smart!
Leidermark uttryckte sig väldigt smart också, "jag bryr mig inte ett dugg om er, bara om era barn"
Det var rätt tydligt att han var ärlig om den första delen av meningen, i den andra delen är jag dock inte så säker. Han ignorerade det mesta som arbetsgruppen sa och kallade det för dumheter. Han påstod också att han inte gillar friskolor, det var inte pga friskolorna i sig, utan för att kommunerna har så lite att säga till om (och måste betala ändå). Saken är den att Söderskolan nästan helt säkert kommer att bli en friskola. Tydligen har några redan varit och kollat...

och nu är det några puckon som diskuterar feminism på tvn också. fast min blivande fru *drömmer mig bort* är där och sköter sig bra. några andra rätt så kloka också. lustigt hur vissa kan framstå som så kloka när det finns andra att jämföra dem med.