En intressant sak:
När Åke gjort sig alltför hemmastadd och depressionen är ett faktum, då kan nedläggningen av en skola t.o.m. lätta upp stämningen och sätta fart på mig.
Ja. Skolan ska troligen läggas ner. Inte förrän vid årsskiftet, så det drabbar inte mig. Men ändå. Och aldrig har sammanhållningen varit så bra. För det är faktiskt så att den där skolan är viktig. Mycket viktig. Ibland den enda möjligheten till ett värdigt liv eller åtminstone en utbildning. Och nu ska den försvinna. Jag undrar hur många av de ensamstående föräldrarna som orkar och har möjlighet att åka ut till Storvik. Eller de som inte mår så bra och äntligen har funnit en plats att utvecklas på. Det är lite av vad som är unikt med skolan i Gävle. Vad händer om man tar bort det? Folkhögskolor är bl.a. till för att utveckla demokrati. I Gävle finns chansen för de allra svagaste, vars röster sällan hörs, att stärkas genom utbildning på hemmaplan. Hur går vi vidare på bästa sätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar