På låtsas

Jag har tråkigt och det är varmt. I natt sov jag med kläderna på, i soffan. Jag bara somnade ifrån allt. I brist på annan sysselsättning skriver jag på qruiser med min återfunna vän. Om Livet, engagemanget och Kärleken. Jag borde göra affischer. Och köpa cigg. Men jag orkar liksom inte. Kan inte ju. När Johanna kommer hem ska jag. När A har tittat färdigt på sin film ska vi bada, men inte i Testeboån för den är förorenad.
Känner för att deppa över något som jag inte bryr mig så mycket om egentligen. Gammal förälskelse från förra året som jag nästan hade glömt, men blev påmind om på pride. Vi hann knappt säga hej i år. Jag tror inte jag ville mer än "hej" heller, men jag vill deppa om det idag. Det kunde ha blivit bra. Eller inte. Fast jag sprang bara bort när jag träffade henne i år. Och ville inte att hon skulle minnas min gamla klänning för då visste jag plötsligt inte vad jag skulle säga och började töntfundera om hon menade att hon inte glömt mig och åhjohannaduvardetbästasomnånsinhäntmigjaghartänktpådigvarjedagsen
visistträffadeshurkunde jagvarasådumochgeuppdig. För jag är ju egentligen oemotståndlig. Jag fattade inte var det kom ifrån för jag ville egentligen bara säga hej och se att allt var bra. Ville att jag skulle vara helt neutral när jag träffade henne i år. Ville inte att hon skulle bita sig fast i mitt minne. Ville inte. Vad vill jag egentligen? Jag slåss med mig själv för det ska inte vara såhär. Men det går över. För det är inte så här egentligen. Egentligen är hon nog bara på låtsas. Min fd låtsasflickvän. Eller låtsasflört. Så är det. Typiskt mig att drömma mig bort. Jaja. Ta bort mig eller nåt.
Jag gillade andra pridemänniskor mer.