Oh. Jag är helt slut. Och börjar nästan känna av post pride depressionen. Jag hann ju inte hänga med alla häftiga människor som jag hade tänkt. Eller ens gå på alla festerna. Men min vecka var ändå bra. Jag hann gå på massor av intressanta seminarier och känner mig jättepepp. Dessutom hann jag träffa åtminstone några av dom jag ville träffa, dock inte så mycket som jag önskade. Men hallå. Det finns fler dagar på året. Och tåg.
Mitt synligaste minne från pride (utom de mörka ringarna under ögonen) är stora bulor på armen. Jag förstod först inte vad jag hade gjort (jag drack ju bara max två öl/dag), men sen mindes jag att det är ju så det blir när man åker lastbilsflak. Synd bara att musikanläggningen var så kass. Men jag dansade ändå. Jag hittade faktiskt en bild där en liten del av min rygg syns bakom den rangliga högtalaren. Coolt. Fast jag är så mediatrött nu, så det gör inget. Jag hade en journalist med mig under hela paraden. Hon hette samma sak som jag, men mitt efternamn blev såklart felstavat :)
Som sagt, jag är otroligt inspirerad nu. Det var fint att träffa alla människor igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar