torsdag 24 januari 2008

Eller...

Eller också är det kanske VI som har problem? Fast det förstås, då måste vi börja titta på oss själva och varandra istället för att se allt i svart eller vitt. Jag tror jag alltför ofta tar för givet att alla tycker som jag, så jag glömmer bort att skriva ner det. Jag tror också att man utvecklas genom skrivande.

Jag kollade på programmet som pappa skrev om. Det handlar ju om att se problemen som vi alla är med och ställer till och vi alla bär ansvaret för att rätta till.
Det finns vissa områden i samhället där män ibland hamnar i underläge, visst. Som i familjerätt och säkert mycket mer. Och visst kan jag, till viss del, förstå att Pär Ström känner sig kränkt när han i hela sitt liv varit "snäll" och "normal" - och ändå blir skuldbelagd pga sitt kön. Jobbigt. Jag kan också sätta mig in i situationen att ha upplevt orättvisor och inte bli tagen på allvar i sin kränkning (typ alla fittpersoner, ickesvenska, ickeheterosexuella, funktionshindrade etc. minns hur det känns). Nu när han utmålas som skurk måste han börja titta på sig själv (eller hitta en försvarsstrategi!). Dumma feministerna, kan man säga på sandlådenivå. För det är just där som det hamnar när han börjar påstå att det inte alls finns ett patriarkat, utan snarare ett matriarkat. Jag tyckte att allt dog där. Att, som Maja Lundgren, backa och byta ut patriarkat mot brödraskap med hänvisningen till att i ett patriarkat finns bara EN man som bestämmer känns lite segt, eller rent ut sagt fegt. Jag menar att ordet patriarkat har fått en annan betydelse i dagsläget. Det är allmänt vedertaget att i diskussionen om samhällspatriarkat handlar det om att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp (alltså inte om att en enda man styr samhället). Och där kan man förstås läsa in betydelsen brödraskap, för någonstans måste ju den här samhällskonstellationen upprätthållas trots allt jobb för jämställdhet. Ord. Å andra sidan är det kanske det enda sättet att kunna ha ett samtal ovanför sandlådenivå nu när alla är så rädda för att kalla sig feminister. Vi får kanske hitta på nya uttryck för att kunna lyssna på varandra och föra samtalet vidare. Det verkar ju omöjligt annars.

Renzo Aneröd och Mats Björnsson sa några kloka, avslutande ord. Nåt om faran i att ställa allt i motsats till varandra och Mats "jag tycker att man har ett ansvar för att bli medveten om hur alla orättvisor hänger ihop". Ska det vara så svårt att förstå? Det kanske är det. Ska det vara så svårt för den, till viss del, priviligierade mig att förstå?

2 kommentarer:

maja lundgren sa...

Hej,
Jag funderar på att lämna en kommentar angående patriarkat respektive brödraskap... det har visst väckt en del ilska, varför vet jag inte riktigt. Det är sant att kulturvärlden (som jag skriver om) till stor del fortfarande är patriarkalisk: det är nästan bara män som är kulturchefer. Men till större delen består den av brödraskap. En lite plattare, mansdominerad struktur som kan framstå som könlös, men som osynliggör kvinnor lika mycket - eller kanske ännu mer just för att den ser sig som neutral. I ett brödraskap blir det viktigt för kvinnor att förneka allt som är kopplat till kvinnlighet. Det blir viktigt att bevisa att just kvinnligheten inte finns (därför tyckte jag att "Under det rosa täcket" var... snedvinklad. Jag är inte den första feminist som talar om brödraskap istället för patriarkat... Saken kan förstås diskuteras vidare...

Johanna Eskman sa...

Maja, jag är inte arg på dig. Jag tycker faktiskt att du är ganska intressant, fast vissa delar som jag hört av ditt resonemang skulle jag vilja att du utvecklar.

Jag håller med dig i din kommentar här angående brödraskap. Speciellt efter att du utvecklat vad du menar med patriarkal struktur osv. Okej, jag överreagerade på ett ord!

Men jag undrar fortfarande över det manliga och det kvinnliga som ska lyftas fram eller osynliggöras. Hur menar du att det där manliga och kvinnliga ser ut? Två motpoler? Finns det något mittemellan?
Nu är jag jobbig, men jag tycker att resonemanget är lite väl enkelt (jag vet att du kan bättre). Vi får nog diskutera vidare