När man är sjuk, så pass sjuk att man inte kan göra alltför häftiga fysiska övningar (som att hänga upp lampor) utan att bli yr i huvudet, kan man ändå ägna sig åt en massa tänkande, bokläsning och annat nyttigt. Jag har läst intressanta böcker inför specialarbetet, stickat lite mer på nåt som kanske kommer att bli en mössa, omvärderat gamla åsikter, facebookat, kollat på tv osv. Jag har kommit fram till massor. Som att jag tappat lite av min slampighet. Det är underskattat och har på tok för dåligt rykte. Jag har faktiskt funderat lite på om jag inte ska inrikta mig mer på slampighet i specialarbetet. Det kan bli så. Eller så håller jag mig till det lite stelare och bredare "queer", som det så fint har blivit döpt till av min handledare. För jag är visst sån.

Jag har också funderat över om inte tv har blivit ännu mer heteronormativt. Eller bara mer dumt? I morse vaknade jag till ett sånt där program där man ska gissa ett ord och ringa in. Det är dumt. För det räcker ju inte med att kunna ordet för att vinna 222 000 kr, man måste svara rätt på en annan fråga. Och det slutar med att man vinner en tusenlapp. Jag borde sätta mig in i det där mer, men jag orkar inte riktigt just nu. Det heteronormativa började jag upptäcka på den där idrottsgalan där folk skämtade vitt och brett om vilka som var med vilka och la till ett generat "hehe?". Det kändes så lågt. Sen har jag upptäckt mer sånt överallt. Eller så är det för att jag äntligen har börjat titta på tv?

Jag har också tänkt på ett fyllesamtal för ett tag sen. Är ideologier och -ismer lika religioner i vissa fall? Och vad händer folk "köper" något utan att tänka? När det blir en identitet? Det var inte det som vi diskuterade, utan som vanligt hamnade jag med en kille som klagade på feminismen. Han hade, på sitt jobb, nästan blivit spöad av två småtjejer som inte hade orden att förklara deras nya insikt/identitet att alla män är svin. Så de hade tagit till våld, och självklart var det "feminismens fel". Sen tänkte jag på mitt gamla ex som visade sig ha lite tvivelaktig högerbakgrund och upptäckte att det fanns vissa likheter i fyllekillens resonemang kring feminism och kring högerextremism. Och sen funderade jag vidare och allt blev väldigt djupt. Fast det var inte feminismens fel att tjejerna ville slå honom. Det var hans eget eftersom att han, som faktiskt är anställd för att jobba med ungdomar, borde ha såpass grundläggande kunskap om jämställdhet att han kan leda en diskussion om det utan att motarbeta den. I det här fallet var han nog ett svin. Eller arbetsgivaren som inte sett till att den kunskapen, eller snarare insikten, finns? Alla män är inte svin, men jag tror att det är lätt att få den uppfattningen när man nästan dagligen blir kränkt av skämtande vuxna på t.ex. fritidsgården, bara för att man är född med fittan som de skämtar om. Och att bli ännu mer kränkt, när man försöker uttrycka sin ilska över det, skulle nog göra det ganska lätt att ta till våld. Men ja, fyllekillen, det är synd om dig. Också.

Det är egentligen synd om alla som har fastnat utan att förstå det. Kan jag tänka ibland när jag tror att jag är världsbäst.

Jag är uttråkad.