Jag åkte hit igår morse, kom fram vid fyra, och hade en trött men underbart rolig dag med Lollo och resten av Dragonkings. Så skönt att släppa allt för en dag och bara vara. Jag lekte groupie, iklädd Dragonkings-t-shirt, och kastade trosor på scenen. Fördelen med att vara i en stad där man knappt känner någon alls är att man kan bete sig hur som helst utan att behöva bry sig om hur man kommer att bli bemött eller bedömd dagen efter. Jag kan känna att jag har en sådan press på mig hemma. Jag är alltid ordförande i RFSL Gävleborg, alltid någons mamma eller förebild.
Idag vaknade jag dock tillbaka till den ansvarsfulla verkligheten, gick till konferensen och har suttit och pratat utbildning hela dagen fram till nu. Det var väldigt intressant och inspirerande, inte precis allt som sades, det finns alltid saker att ifrågasätta och utveckla. Just det är väl kanske en del av syftet med den här konferensen förstås. Jag har börjat upptäcka att jag faktiskt vet och kan en hel del, börjat upptäcka åtminstone. I början när jag var ny inom RFSL var jag så förundrad över all kunskap och alla engagerade människor som samlades och vågade diskutera så mycket. Jag beundrade dem då. Hoppades att jag en dag skulle kunna bli lika engagerad som dem. Sen sket jag fullständigt i allt när jag upptäckte känslan av att jag inte hörde hemma. Det var nog då jag lärde mig att tänka själv. Jag tänkte på det idag, hur jag har utvecklats sen dess. Jag har varit med och tagit fram en del av det där materialet som presenterades idag. Jag ansågs vara klok nog. Och det är inte det enda jag gjort sen jag började tänka själv istället för att se upp till alla. Jag har åstadkommit massor. Fast jag tror fortfarande att jag inte kan. På tal om det avslutades dagen med ett beröm av Sören - "du skriver mycket bra". Inte mycket, men det var så skönt att höra. Beröm är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar