Vad gör jag?

Jaa vad gör jag egentligen som blir så innästlad i så många brudar? Ett tag var det rätt kul, en självförtroendekick när alla ville ha mig och jag kunde välja och vraka utan att ens behöva anstränga mig för att lära mig ragga (för det är något jag fortfarande inte kan). Men nu är det bara jobbigt. Inte ens total avhållsamhet hjälper. Jo, det funkar mot dem som jag faktiskt vill ha, där händer ingenting. Det lyckas jag med. Men alla andra... Jag är älskling, snygg och intressant. Undrar om jag nånsin kommer att hitta rätt med den där kärleken? Min nya teori om hur jag slipper konstiga situationer och blir mer självständig - att göra klart för alla nya bekantskaper, innan det finns minsta lilla intresse, att jag är trött på sex-, kärlek- och förhållande-karusellen, har gett mig en hel del nya vänner. Men fortfarande, det finns dem som vill mer. Och dem som jag vill ha mer. Och den där dumma taktiken gör att jag skärmar av alla ingångar till bra kärleksförhållanden, stänger av det jag faktiskt skulle kunna ha här och nu. Jo, jag är klok jag. Ställer till det på det här viset. Vad är det för mening med att vara självständig när det blir så här?

Vanessa och jag skulle begrava spöken idag. Men mitt spöke är nog envist förälskat i mig. Det skriver fina sms och gästboksinlägg med älskling. Men det är klart att spöken är ju redan döda och begravda, så hur ska man kunna begrava dem igen om de bestämt sig för att finnas kvar? Hon är klok, Vanessan. Vi rockade fett på puben idag. Fast jag är inte vän med den där förbaskade kassaapparaten! Den är gammal och lat. Fem i stängning tyckte den att det var dags att gå och lägga sig. Vad hände med det samarbetet? En solklar döskalle till den.