Pust

Jag tror inte man kan ha stressigare vecka än den som jag har haft nu. Jag har börjat en kurs i Naturkunskap B, så jag läser 200% till slutet av maj. På det har vi fått slut på årsmötet, äntligen, och jag har lärt mig mer om hur jag ska vara som arbetsgivare. Dessutom har den där debatten i Hudiksvalls Tidning har fortsatt. Det är för mycket just nu. I tisdags var vi fyra på "rätt" sida. Som tur var fick debatten precis vad den behövde från verksamhetschefen på förbundskansliet, en personlig vinkling på hur det faktiskt ser ut i homosexuella förhållanden. Jag tror det behövdes. Jag var också med och battlade lite. Och en till och den där Christoffer som skriver precis som jag. På torsdagen kom en till på vår sida, men Sd la sig i debatten också. Det tar aldrig slut! Som tur är har vi haft temavecka i skolan och min rektor har låtit mig sitta vid datorn istället för i rabatten. Han såg direkt hur sliten jag är. Vad skulle jag göra utan alla stöttande människor?
Dessutom har den där unge konstnären skrivit en massa konstiga saker igen i Arbetarbladet. Varför inte bara ta reda på fakta och samarbeta istället för att slänga skit? Vi vill ju samma saker. Nu är förbundet indraget och det blir bara mer och mer pinsamt. För honom. Han började ju så bra! Jag ska försöka få dem att göra en intervju med mig och skriva ett brev till honom så att allt blir bra till slut. Mitt liv är så tråkigt!!!

Fast jag hade världens tur idag ändå. Jag träffade min morfar utanför affären och han tvingade med mig hem på sitt födelsedagskalas. Det var nog det bästa på hela dagen. Mat, jordgubbar, tårta, vin och min familjs härliga, politiska diskussioner. "Det finns alltid plats för en öl med goda vänner", nåt ditåt. Fast familj och vin. Jag borde lära mig att ta ledigt ibland. Ibland vill jag för mycket. Jag blir för mycket. Och glömmer bort vem jag egentligen är, vad jag egentligen vill. Det har gått så himla fort det här året. Jag är bra och duktig, jag kan allt. Men jag får inte glömma bort det som gör att jag är jag. Jag måste satsa mer på mig själv istället för nån töntig meritlista. Ringa till folk. Gå och fika. Åka tåg till alla älskade människor i världen. De är värda mer än en dator. Jag har råd nu. Och jag måste ta mig tid. Vem tusan är jag annars?